Jag har en tid funderat på att börja skriva om mitt arbete i bloggform. Det finns flera aspekter som jag tror att jag skulle kunna skriva om och som kan intressera läsare.
- De som inte själva är eller har varit inne i forskarvärlden har ofta ett väldigt luddigt begrepp om vad vi gör och varför. Jag möter tex fortfarande uppfattningen att vi har en skyddad verkstad med säkra statliga pengar. Istället är det förmodligen så att få områden är lika konkurrensutsatta. Har man valt den här karriären så får man vara beredd på många år av osäkra tjänster med något års pengar i taget, och att man måste kunna dra in anslag till allt, inklusive sin egen lön. Detta är bara ett av många vanliga missförstånd.
- Ett viktigt problem som borde beröra många är att få som inte är forskarutbildade förstår hur vetenskapliga ideer och arbeten granskas, utvärderas, kritiseras och förkastas, eller så småningom accepteras. Det handlar egentligen om synen på kunskap, där en forskare egentligen aldrig är helt säker på någonting. Detta har många svårt att förstå, tex när man ställer vetenskap mot religion (Darwinism mot kreationism tex) eller i politiskt viktiga frågor som tex klimatet. Om fler förstod hur forskning egentligen fungerar (inte minst journalister och politiker) så skulle vi slippa en del mindre vettiga debatter runt det som egentligen borde debateras i klimatfrågan.
- Inte minst ser jag det som ett problem att den som växer upp utan akademiska förebilder i sin egen familj eller annan nära omgivning måste nöja sig med den bild media ger av en vetenskaplig karriär och en forskares arbete. Det finns fortfarande en stor social snedrekrytering som börjar redan på gymnasiet och växer för varje steg: vem söker till högskola (och till vad för utbildning), vem vågar sig på forskarutbildning, vem vågar/orkar sedan stanna i en forskarkarriär med obetald övertid och osäker finansiering i år och decenier. Det finns andra liknande jämlikhetsproblem längs denna karriärsväg: var tar kvinnorna vägen, varför finns det så få invandrarbarn bland oss osv. Men jag är varken kvinna eller invandrare. Jag är däremot son till en städerska och en vaktmästare och växte upp helt utan akademiska förebilder, men trotts det, underligt nog, med en dröm om att bli forskare. Det gör att jag tror mig kunna bidra med något för ungdommar i samma situation som är nyfikna på naturvetenskap och forskning, och kanske även för deras föräldrar som undrar vad deras barn ger sig in på.
- Slutligen har vi själva problemet att förklara och kommentera pågående miljö och klimatforskning på ett sätt som är begripligt för vem som helst: allmänhet, politiker, journalister (som oftast helt saknar naturvetenskaplig bakgrund). Jag vet att många kollegor försöker göra detta, och det är tveksamt om jag kan göra det bättre. Men det är samtidigt uppenbart att vi inte når ut till tillräckligt många på ett tillräckligt tydligt sätt (det räcker med att se hur många människor som fortfarande aktivt eller passivt förnekar att klimatet påverkas av männskligheten). Som forskare har jag en skyldigthet att åtminstonde försöka ge mitt bidrag.
Jag kommer att skriva mestadels på svenska. Kanske kommer en del text att bli på engelska, lite beroende på hur jag tänker mig målgruppen. När jag skriver om forskarvärden och karriären skall jag försöka skriva sådant jag själv skulle ha velat veta innan jag gav mig in på den här vägen. Sådant som skulle ha varit självklart om min familj varit full av doktorer och professorer. När jag skriver om själva forskningsämnet skall jag försöka förklara så att min mamma skulle kunna hänga med, dvs en intelligent person utan naturvetenskaplig bakgrund. Men det kommer att skifta en del med ämne och målgrupp. Jag kan inte lova att jag lyckas eller hur ofta jag orkar skriva.
Jag har också tänkt att använda mig så mycket som möjligt av fotografier för att illustrera det jag skriver om. Jag använder dels kameran mycket i arbetet, dels är jag en inbiten amatörfotograf, och bär oftast med mig kameran på jobbet som andra släpar på sin laptop.Som resultat av detta har jag i åratal samlat på mig bilder som illustrerar det dagliga arbetet som forskare.
Tyvärr kommer nog bloggen prioriteras lägre än många dagliga och mer akuta arbetsuppgifter. Å andra sidan ser jag fram emot detta. Dels handlar det om att jag längtar efter att få skriva mer fritt och på svenska. I mitt arbete författar jag mest vetenskaplig text, nästan alltid på engelska, efter de ganska strikta former som vetenskapliga artiklar följer. En gång i tiden var jag ganska bra på att skriva på svenska (tyckte min svenskalärare). Vi får se hur mycket svengelska det blir här. Framförallt handlar mina motiv för att blogga utifrån mina egna nutida funderingar om varför jag jobbar med det jag gör. Min naiva dröm om att bli forskare är förverkligad. Jag är ganska framgångsrik. Men vad innebär det egentligen? Blev det som jag tänkt mig? Mer om det så småningom.
Douglas
Smakprov på en forskares vardag: Jag och Christer Johansson (till höger) handleder tillsammans Matthias Voght (till vänster) i hans forskarstudier mot en doktorsexamen. Matthias visar här sina senaste figurer baserade på våra mätningar av partikelutsläppen från biltrafiken i Stockholm.
