Vi har försökt köpa hus ett tag, vi har ffa inriktat oss på Sollentuna, Sundbyberg och Åkersberga där det finns fiberstadsnät för villor. Villkoren i Solllentuna verkar vara de bästa, där kan den enskilda husägaren välja vilken leverantör som passar bäst. I Åkersberga är lösningen däremot inte lika bra, där måste hela föreningen vara överens, vilket gör att vi skulle föredra Sollentuna.
Tyvärr har huspriserna i Sollentuna varit helt vansinniga under våren, eller skall man säga husköparna. Vi har varit på många visningar där det sk "utgångspriset" varit tex 2.950 milj vilket vi tyckt varit OK och värt att titta på. Sen har vi råkat ut för hysteriska budgivningar där priserna ofta gått upp en miljon. Så kallade "utgångspriser", ett av mäklarnas säljknep, är ett otyg och vi tänker inte längre besöka visningar där de använder det uttrycket.
Vi råkade denna vecka ut för en förvånande kalldusch. Då vi har sett många skräphus i Sollentuna för orimligt höga priser så har vi nu riktat in oss på Åkersberga istället. Där var vi nära att köpa ett hus i våras, ett stort och gediget hus på 400 m^2. Det var annonserat för 2.950 milj, efter lite förhandlingar kom vi fram till priset 2.500 milj, som säljaren gick med på. Slutligen ångrade vi oss, för vi hade inte riktigt klarat ut bredbandsfrågan till huset och det var rätt långt till Roslagsbanan (pendeltåget).
Däremot såg vi ett annat hus i våras som var annonserat för 2.750 milj. Det här huset var också ganska stort, närmare 300 m² inklusive källaren, ett hus som skulle passa oss bra. Vi insåg att det var ett speciellt hus som kanske inte skulle locka så många köpare, men det var just ett sånt hus vi ville ha. Vi är helt enkelt trötta på orimliga budgivningar. Då huset nu varit ute till försäljning ett bra tag så tänkte vi att det här huset kan vi nog köpa. När vi var på en visning förra helgen så hörde vi också flera av paren säga till mäklaren "nej det här är inget för oss", efter några dagar så hade vi bestämt oss, vi ville ha huset och sa det till mäklaren.
Vi la det pris som angivits i annonsen, vilket vi tyckte rimligt, ingen anledning att bjuda under i det här fallet. Mäklaren som vi tyckte verkade både trevlig och erfaren sa att han skall bara få det här bekräftat av säljarna så återkommer han, samtidigt bestämde vi möte med banken så att lånepappern kunde göras klara.
Igår kom kallduschen, och jag misstänker att det måste verkligen varit pinsamt för den här trevlige mäklaren. Han säger att säljarna hade tänkt sig lite mer, kanske 5-10% mer. Vad var det här? Jag blev verkligen paff, och undrade om det här verkligen var en seriös mäklare. Just då bröts samtalet, då jag satt i bilen, men mäklaren ringde strax tillbaka. Vi hade en lång och vetting diskussion. Jag uttryckte att jag var principiellt emot att det pris som är uppgivent inte är ett av säljaren accepterat pris.
Vi tyckte att mäklaren i det här fallet hade gjort en bra bedömning, 2.750 milj för det huset verkade vara ett övertänkt och rimligt pris. För att bespara mäklaren såna här pinsamheter så bör mäklare och säljare göra klara papper på vilket pris som säljaren accepterar så att priset i annonsen inte förleder köparen.
Nu kanske vi ev får se oss om efter ett annat hus, om mäklaren ev hittar någon som bjuder mer, synd för både mäklaren och säljaren och oss, för vi tyckte verkligen om huset. I oss hade de en säker köpare med papperen klara, men vi har ju också principer. Hade huset just exponerats, då hade vi i viss mån kunnat förstå resonemanget, men knappast om huset varit ute till försäljning en längre tid.
Eftersom vi nu varit med i husköparsvängen ett tag så har vi insett att det finns mycket som kan förbättras på husmarknaden, som kan underlätta för både säljare, köpare och mäklare.
(1) Det utsatta priset måste vara ett accepterat pris.
(2) Ev. budgivning bör ske öppet, för att förhindra fejkade bud.
(3) Buden som köparen ger måste vara bindande, för att förhindra oseriös budgivning.
För (2) och (3) så måste en del regler och metoder ändras, men punkt (1) är så enkel att varje mäklare med ansvar kan införa den redan idag, och vissa mäklare har redan gjort det. Det måste underlätta mäklarens jobb betydligt om priset som anges är ett av säljaren accepterat pris. Hädanefter tänker vi bara gå på visningar där det klart framgår att priset är "accepterat pris" och när vi själva säljer vår lägenhet, efter att ha fått kontrakt på ett hus, så tänker vi förvissa oss om att det pris mäklaren sätter ut är ett pris vi kan acceptera, då vi anser detta vare det moraliskt riktiga. Vi hoppas på en lite lugnare och mer sansad bostadsmarknad framöver.
Roland Orre, IT-forskare och forskningskonsult
