Mats Widgren

Lennart Tonell skriver i sin blogg om bristen på tydlighet från den svenska riksantikvarien när det gäller kulturmiljön i Stockholm. Det som nu sker i såväl Stockholm som i Oslo är att en massa mark som tidigare tillhört det allmänna utsätts för ett starkt tryck på exploatering. I Oslo har tydligen fastighetsbolag som har avknoppats från hamnväsendet och från Norske Statsbaner (järnvägen) varit aktiva i att driva på en exploatering. De sitter på centralt belägen mark som varit i det allmännas ägo länge, men som på grund av sitt läge potentiellt kan ge en betydligt bättre avkastning. För att utnyttja ett begrepp från den ekonomiska stadsgeografin: Det råder ett gigantiskt räntegap. Om utbyggnadsintressena får som de vill kommer det visuella historiska sambandet mellan det medeltida Oslo och Akershus fästning helt att byggas för.

Förre SÄPO-chefen, numera Norges riksantikvarie vid den rekonstruerade medeltida strandlinjen i Gamlebyn. Från Aftenposten.

I Norge har man nu fått en f.d. Säpo-chef som riksantikvarie. Jörn Holme inledde sin mandatperiod som riksantikvarie med att vara mycket tydligt emot utbyggnaden i hamnområdet och tydligare än någon annan försvara de historiska intressena,  Man har alltså en riksantikvarie som hörs och syns och tar strid för kulturmiljön i huvudstaden. Se mer i Aftenposten. Där sa han i november "Jeg ber Oslo kommune og de statlige eiendomsaktører om å tenke seg om en gang til. Hvis ikke, så tror jeg ettertidens dom vil bli hard" . Sedan dess har frågan nu kommit i ett nytt läge och det pågår helt nya samtal mellan Riksantikvarien och Oslo kommun.

Man kan med Lennart Tonell undra var den svenska riksantikvarien står när det gäller Stockholms framtid. Det skulle verkligen behövas en  sheriff med lite hårdare tag i stället för som nu en osynlig riksantikvarie. 

• Författare: Mats Widgren ·
• 07:38
• Kategori: Europeiska landskap
• · Kommentera

Det kommer information om att det har utgått ett påbud att hela Sverige ska laserskannas -- ja det låter som julevangeliet. Laserskanningen kommer att skaffa fram ett helt ovärderligt material för studier av mikromorfologi -- på de preliminära bilderna från Gävle-Sandviken-trakten framträder stigar, gamla åkerindelningar etc etc. Från Tyskland finns redan goda exempel på hur fossil åkermark i tät skog kan fås att framträda tydligt efter bearbetning av bilderna.

I Norge har man på NIKU kommit ganska långt i att använda laserskanning för att identifiera fornlämningar och nu har det nyligen kommit en rapport från Dalarna på samma tema. Det ska bli spännande att få ta itu med materialet från de områden där vi redan nu känner till fossilt odlingslandskap i södra och mellersta Sverige. Men det kommer att kräva en del bearbetning av materialet

• Författare: Mats Widgren ·
• 09:10
• Kategori: Europeiska landskap
• · Kommentera

KLICKA HÄR FÖR ATT KOMMA TILL DENNA BLOGG.

• Författare: Mats Widgren ·
• 09:10
• Kategori: Europeiska landskap
• · Kommentera

Övergiven fägata i vid Klipfontein utanför Lydenburg i Mpumalanga, Sydafrika

I går fattade Vetenskapsrådet beslut att ge pengar till projektet

"Exploring precolonial agriculture and intensification: the case of Bokoni, South Africa".

Det är ett treårigt samarbetsprojekt kring ett område med övergivna terrasser från 1700-talets slut och 1800-talets början i Mpumalanga i Sydafrika. En grupp forskare från Kulturgeografi, Naturgeografi och Kvartärgeolog i Stockholm får chansen att samarbeta med sydafrikanska arkeologer och historiker kring ett intressant skede alldeles innan boerna tog över det som i dag är Lydenburg/Orighstadt-området i Mpumalanga. 

Här hittar du en sammanfattning av vad det går ut på. 

• Författare: Mats Widgren ·
• 08:00
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

När året börjar dra sig mot sitt slut är det alltid kul att börja summera – egentligen är det väl lite tidigt - och kanske en slags flykt för jag har fortfarande några viktiga manusstopp att klara av före 2010. Men i alla fall:

Vilka av mina blogginlägg är mest lästa under 2009 hittills?

1. Gunnar Lindstedt; Svart jord - 972 specifika nedladdningar

2. Kategorier i bloggen 695

Dessa två första säger väl inte särskilt mycket om bloggläsarnas intresse för just mina åsikter och intresseområden utan måste väl vara utslag av ett allmänt googlande som hamnat på mig. (Det första är titeln på en bok som kom ut under 2009 - dessutom är inlägget tomt!! Jag antar att de flesta gogglade vidare till någon nätbokhandel istället för att klicka sig fram till vad jag tyckte om boken)

3. Vetenskapsradion om SEKAB i Tanzania 308

SEKAB-frågan har varit viktig under året  -- den illustrerar så tydligt de krafter som är på gång när det gäller förändringar i global markanvändning. Men jag undrar om inte läsarna den här gången var mer intresserade av att hitta till Vetenskapsradion än till mig...

4. Stensträngssystemens datering 292

Hör och häpna! Detta blogginlägg från 2006 ligger fortfarande mycket högt efter tre år! Jag har kommenterat detta märkliga fenomen en gång tidigare.

5. Fossiler 250

Intresset för denna retroblogg har varit stort -  det tycks finnas ett outsläckligt intresse för fossilt odlingslandskap - i alla fall hos denna bloggs läsare.

6. Samfälld mark en modernitet 213

Det var kul att detta inlägg lästes av många. Kanske är det Norröragrannar, som är delägare i kapellsamfälligheten, som utgör läsarskaran, men poängen i inlägget sträcker sig bortom det lokala intresset. Och antalet delägare i kapellet är väl bara lite drygt 100 så några fler måste väl ha läst...

7. Durra 211

Detta inlägg från 2008 var nog mest allmänt upplysande kring en av världens viktiga kulturväxter. Kul att det finns nyfikenhet på det.

8. Sherwoodskogen ingen skog 204

Här försökte jag visa att landskapshistoria kan komma med intressanta upplysningar om försanthållna felaktigheter (=s.k. faktoider).  Kul att den fortfarande läses. Den lades ut våren 2008 under ett besök Nottingham.

9. Uppdragsarkeologisk publicering 193

Ett inlägg som nog har uppfattats som lite kontroversiellt i arkeologikretsar - återigen ett tecken på att det är många arkeologer som läser bloggen.

10. Påsköns ”kollaps” 179

Kul att den läses av många - åter ett försök att visa hur landskapshistorisk och miljöhistorisk empirisk forskning inte alltid stämmer överens med påståenden och bilder som trumpetas ut med de största rubrikerna och säljs på flygplatser i böcker som "Undergång"

Och så en kommentar om en oförtjänt lågplacering. Jag skulle jag vilja passa på att lyfta fram en blogg som jag tycker är lika viktig som de andra "mytavslöjandena" ovan, baserad på landskapshistorisk forskning, men som inte alls verkar ha slagit an bland bloggläsarna: Myten om Fish River. Den har bara laddats ner separat av 20 läsare.  

• Författare: Mats Widgren ·
• 15:38
• Kategori: Alla
• · Kommentera

I augusti kom Cambridgegeografen Liz Watsons bok Living terraces in Ethiopia ut. Liz Watson deltog först, tillsammans med sin kollega Bill Adams, i undersökningar av det lokalt utvecklade bevattningssystemet i Marakwet i Kenya. Hon skriver i Living terraces om sin fascination för hur sådana bevattningssystem fungerar. Det är inte svårt att skriva under på den fascinationen. När man går runt i Marakwet så slås man av hur mycket kunskap, ingenjörskunskap, agronomi, hydrologi, som ligger bakom detta landskap. Det kan  gälla konstruktionen av uttagspunkterna från floden, av kanaler och av sinnrika system för att leda vatten i "akvedukter" och andra arrangemang ner till odlingsområdena i botten på den stora afrikanska gravsänkan - Great Rift valley.

Men Watson skriver i boken om hur hon lika mycket fascinerades av hur många av odlarna, särskilt de unga, i sådana gamla, men väl fungerande, odlingssystem mer har sina blickar mot allt nytt som kommer utifrån, vare sig det gäller ny teknologi eller ny kultur. Eftersom intensivjordbrukets praktik, arbetsmobilisering och beslutsstruktur är så intimt integrerade med institutioner och lokal kultur -- vad händer då med intensivjordbruket  när nya kulturella influenser tränger på, och gamla institutioner eroderas?
 

Watson valde Konso som studieområde utifrån övergripande överväganden. Det fanns egentligen inte några moderna studier av hur jordbruket där fungerade där; samtidigt var det ett av de områden som det ofta refererades till när man diskuterade lokalt utvecklat intensivjordbruk, bl.a. i det tongivande och inflytelserika specialnumret av Azania 1989: History of African Agricultural Technology and Field Systems. 
 

I många andra fall väljer forskare sina studieområden därför att det från början finns en bra upparbetad infrastruktur med lokala kontakter, tolkar etc etc. Men Watson gav sig ut i det okända. Språket, Konsiña, fanns det inga läroböcker eller ordböcker till så Watson skaffade sig en slags "generisk" lärobok  i hur man lär sig ett främmande språk och satte igång sitt språklärande på egen hand och med hjälp av lokala informanter. Det har hon beskrivit i en separat uppsats, där hon också reflekterar mer generellt kring språk och fältarbete i geografi. Detta har fascinerat mig sedan jag först hörde Liz berätta om det.
 

Som den tålmodige läsaren av detta blogginlägg snart har anat så är Liz Watsons bok inte ytterligare en i raddan av snabbt ihopsvängda böcker som översvämmar den akademiska marknaden och som verkar skrivna mer för att ge författaren snabba meriter i assessments av  skilda  slag än för att komma med nya substantiella resultat.
Liz Watson banar ny väg med denna bok. Med sina grundliga empiriska studier av sambandet mellan å ena sidan kultur, institutioner och makt och å andra sidan den mobilisering av arbetskraft som är grunden för intensivjordbruket och för investeringar i markbundet kapital (landesque capital), så går hon längre än många av de tidigare analyserna av intensivjordbrukets förutsättningar. Hon skär dessutom ut en syntes i den gamla diskussionen om ett mark-kapital-intensivt jordbruk (bevattning och terrasser) är avhängigt av ett hierarkiskt samhälle för att fungera (Wittfogels tes) eller om den arbetskraftsmobiliseringen lika väl kan fungera i ett egalitärt samhälle (antitesen). En försmak av den analysen fick vi i hennes uppsats i boken Islands of intensive agriculture 2004.
 

Dessutom så stannar hon inte i något slags tillbakablickande etnopresens, som vi som forskar kring detta har lätt att hamna i. Hon analyserar de pågående förändringskrafterna i Konso och ser de inte bara som något som river sönder ett gammalt system. I slutkapitlet riktar hon dessutom en bredsida mot det alarmistiskt malthusianska perspektiv på befolkningssökning och naturresursutnyttjande, som fortfarande driver en stor del av biståndsinsatserna k Konso. Hon ser inga skäl till att inte det framgångsrika, arealproduktiva jordbruket i Konso kan finna en väg även i ett förändrat samhälle där de gamla makthavarna/prästernas (poqallas) inte längre har samma makt över arbetskraftsmobiisering och underhåll av terrasser.

• Författare: Mats Widgren ·
• 07:00
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

VR är föredömligt snabbt att publicera sammansättningen av styrelse och ämnesråd, som valdes på elektorsförsamlingen i går.

Min blogg i går om FORMAS forskarråd innehöll inte de nya namnen som vi i elektorsförsamlingen valde i tisdags. För den som är intresserad att se vilka namn det handlade om kommer här en länk. 

Tillägg torsd em: FORMAS var inte så långsamma dom heller -- på torsd em kom den nya sammansättnnigen upp på deras hemsida.

• Författare: Mats Widgren ·
• 10:45
• Kategori: Forskning och forskningspolitik
• · Kommentera

I går sammanträdde FORMAS elektorsförsamling för att välja ledamöter till FORMAS forskarråd för 2010-2012. Sju av av de tretton ledamöterna i forskarrådet väljs av elektorsförsamlingen. Regeringen utser ordförande och de övriga fem ledamöterna. Genom elektorsförsamlingen, som i sin tur är utsedd från universiteten, ska rådet alltså tillförsäkras en majoritet utsedd av forskarkollektivet.

Detta år var det många heta frågor att diskutera. Under året har ju en skarp protest rests från bl.a. många av forskarna i det sittande forskarrådet mot hur beredningsgrupperna sammansätts och kring hur FORMAS bedömer relevanskriterierna. Se SULFnytt nr 10-11 2009

Dessutom har ett antal samhällsvetare i det FORMAS-anknutna Vetenskapliga rådet för landsbygdsutveckling i en skrivelse till berörda ministrar uppmanat dem att, när de utser sina ledamöter i forskarrådet, se till att det finns en bredare kompetens - däribland samhällsvetenskaplig. De skriver "Miljöproblemen är skapade av människor och måste lösas av människor. Miljöproblemen kan inte hanteras utifrån ett isolerat naturvetenskapligt perspektiv, utan kräver ett helhetsperspektiv."  

Dessa frågor stod i centrum i årets arbete med att ta fram nya ledamöter till forskarrådet. Sen förekom förstås det vanliga tänkandet om att alla olika discipliner måste få plats runt köttgrytorna. Bland de märkligare inslagen var ett protestbrev från flera tekniska högskolor mot valberedningens förslag. På det sättet desavouerade ledningen för flera tekniska högskolor det arbete som deras egna utsedda elektorer gjort under detta arbete. Kanske är det så att det finns en viss ovana - både från elektorer och från de som står utanför - att hantera den reella demokrati som det innebär att en elektorsförsamling utser en valberedning och sedan tar ställning till valberedningens förslag. Så många andra beslut inom akademin fattas ju inom mer slutna nätverk.

Bland de forskarutsedda ledamöterna i forskarrådet finns nu flera samhällsvetare än i det tidigare forskarrådet, men samhällsvetarna är fortfarande en mycket liten skara (3 av 14 om man räknar med ledamöter och ersättare).

Men det viktigaste som hände vid elektorsförsamlingen var kanske att man gjorde ett gemensamt uttalande att uppmana de nya ledamöterna i forskarrådet att verka för återkalla den delegering som nu finns när det gäller sammansättningen i beredningsgrupperna. I linje med det som skrevs i SULF-nytt önskar nu de FORMAS-aktiva forskarna få större insyn och beslutsrätt när det gäller beredningen av ansökningarna. Det är sällan som en så tydlig kritik förekommer vid elektorsförsamlingar av detta slag. Normalt sett har forskarna ett ganska stort förtroende för forskningsrådens beredning.

• Författare: Mats Widgren ·
• 13:03
• Kategori: Forskning och forskningspolitik
• · Kommentera

Nu kommer uppgiften om att Björn Winberg har avlidit. Arkeologibloggen Ting och tankar berättar den trista nyheten med länkar till andra arkeologibloggar. Björn Winberg var fornminnesinventerare och våra vägar korsades i två för mig viktiga fältområden. När jag hade avslutat mina fältarbeten i Östergötland 1978 så var han med om inventeringen i samma område 1979 och 1980 om jag minns rätt. Som ett resultat av inventeringarna i östra Östergötland fick Björn fram en fantastisk dokumentation av ett stensträngsområde i Rinna. Som man kan se så binder en dryg kilometer lång fägata samman ett helt odlingslandskap -- från äldre järnålder.

Björn publicerade denna karta i en artikel i Bebyggelsehistorisk tidskrift 11, 1986. Jag har använt den i olika sammanhang -- senast i det svenska jordbrukets historia från 1998.  Jag minns inte hur mycket jag träffade Björn i fält 1979 eller 1980 men det måste ha varit då nån gång som jag träffade honom första gången.

Sen korsades våra vägar senare på 1980-talet när jag jobbade med att få ihop fornminnesinventeringens uppgifter om ryggade åkrar i Bohuslän med Gösta Frammes uppgifter om medeltida ödegårdar. Även där så hade Björn arbetet med fornminnesinventeringen och var den som hade lokalkunskapen.

Under några veckor våren 1987 började Björn Winberg, Torsten Håkansson och jag med detaljinmätningen av de ryggade åkrarna på den medeltida ödegården Soltvet under Kampetorp i Skee. Sedan fortsatte en studentgrupp med uppgiften under våren 1988. I boken Bysamfällighet och tegskifte i Bohuslän publicerade jag sedan kartan.

Att vara i fält med en man med Björns humor var redan det en högtid. Om man till det lägger hans upptäckarglädje, precision, detaljkunskap och förmåga att sätta de enskilda detaljerna in i ett större sammanhang så har man fångat en liten bit Björn. För mig har han betytt mycket -- han var så påtagligt med och kom med viktiga inspel i två av mina viktigare undersökningar av svenska äldre agrarlandskap.

• Författare: Mats Widgren ·
• 15:13
• Kategori: Järnålderslandskap
• · Kommentera

Den informerade bloggläsaren vet att jag inte gillar begreppet "Traditionella landskap". Det suddar ut historien och ger en bild av ett fridfullt förflutet där människor levde i harmoni med naturen ända fram till modernismen.

I själva verket har Europas landskap formats i skilda sociala och ekonomiska sammanhang, med olika maktförhållanden och med folkomflyttningar, kolonisering, etniska motsättningar och förtryck som ingredienser. Olika typer av sätt att kontrollera arbetskraften har präglat olika arrendesystem genom historien. På marken kan vi avläsa detta bl.a. i skilda bebyggelsemönster och åkersystem. För den som studerat Europas landskapshistoria är detta självklarheter, men som jag visade i den tidigare bloggen finns det fortfarande luddiga föreställningar om att harmoniska förhållanden, långsamma förändringar och en hembygdskänsla baserad på flera århundraden är det som framförallt karaktäriserar Europas landskapshistorie.

Hans Renes uttryckte sin kritik mot ett sådant synsätt så här i en föreläsning, som jag tror jag refererat till tidigare: 

"In old history writing and in modern planning, there is a lot of nostalgic ideas about local people being heavily connected with their surrounding landscape and therefore being the best suited for shaping the future of their landscapes. Although I am greatly in favour of participatory planning, the idea of a long-standing local population as partner is, in my opinion, romantic wishful thinking. Not only is a landscape handed over to a next generation every few decades, but also have there ever been movements of population. People living in a landscape they shaped themselves, are the exception, not the rule." (min kursivering).

På nästa europeiska landskapskonferens i Riga augusti 2010 kommer vi att ordna en session kring Power, resistance and landscape där olika exempel på hur makt och motstånd påverkat Europas landskapshistoria kommer att presenteras. Det blir exempel från den engelska koloniseringen av Irland under medeltiden och från sovjetiska och postsovjetiska landskap i Ukraina (och förhoppningsvis allt däremellan i tid och rum).

• Författare: Mats Widgren ·
• 14:04
• Kategori: Europeiska landskap
• · Kommentera

• Författare: Mats Widgren ·
• 10:38
• Kategori: Klimat och landskap
• · Kommentera

I en tidigare blog - från Tunis 2008 - tog jag upp "land use transitions" eller "forest transitions" som är en ny och expanderande förklaringsram till globala markanvändningsförändringar. Förklaringsramen beskriver väl de empiriska förhållandena, men vilka är de bakomliggande krafterna till att den rika världens skogar ökar, medan avskogning fortsätter i syd? Det empiriska intresset riktas just nu mot de länder i syd som just nu (eller nyligen) i kraft av sin växande ekonomi, passerar tröskeln mot en ny fas där skogen åter börjar öka.

Idag kommer aprilnumret 2010 (!) av Land Use Policy ut. Det är ett specialnummer kring forest transitions. Artiklarna har redan legat ute ett tag som "in press". De representerar en rejäl munsbit för den som vill följa den intressanta teoriutvecklingen och de empiriska exemplen. En grundläggande fråga är om denna utveckling är möjlig därför att den rika världen exporterar sina miljöproblem. Eller om det är möjligt för alla länder att genomgå en liknande transition. Är det ett nollsummespel eller följer det annan dynamik? Pfaff och Walker använder  i det numret begreppet "substitute deforestation" för att beskriva det faktum att återskogning i en del av världen kan hänga samman med avskogning i annan del.

OM du söker upp Land Use Policy på nätet -- passa också på att titta på en annan artikel i deras lager av kommande publiceringar: "Importing terrestrial biocapacity" . Den berör delvis samma sak från en lite annan vinkel.

• Författare: Mats Widgren ·
• 11:24
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

Begreppet relationellt rum blev lättare att förklara när kommunalfullmäktige i Skellefteå satt och diskuterade sockerrörsplantager i Tanzania i mars 2008 -- se min blog. Slutet på den historien är att kommunerna i norr nu slutligt dragit sig ur Afrikaäventyren.

Nu blir brunkolsbrytning i Tyskland och ansvaret vid kärnkraftshaverier utomlands inrikespolitik i Sverige. Globaliseringen skapar nya och intressanta ansvarsförhållanden och inrikespolitiken handlar inte bara om vad som händer på svenskt territorium.

• Författare: Mats Widgren ·
• 14:53
• Kategori: Geografi
• · Kommentera

I fredags gick filmen Bridges of Madison County i ettan. Vi såg början hos några goda vänner - åkte sedan hem och såg slutet och missade därmed själva kärnan i kärlekshistorien. Men jag har läst boken... (tipsad av Kenneth Olwig som såg kopplingen till geografins ämneshistoria).

Och det är framförallt början som berör mig - de oväntade mötena i samband med geografiskt fältarbete. Jag har mest mött roliga småbrukare, stöddiga grisbönder och rappkäftade närkestanter på detta sätt. Men jag vet från kollegor att historien om kärleken också kan bli sann (och inte lika olycklig som i filmen). Helt nyligen träffade jag en kvinnlig geografkollega som jag känt länge, men som nu kunde berätta att hon i somras gifte sig med en man som hon först träffade när hon skulle intervjua bönder/markägare i sitt undersökningsområde.

Kopplingen till geografiämnet är dock starkare än så i denna film. Studiet av täckta broar, av olika folkliga byggnadstyper och skilda sätt att bygga stängsel i USA brukar ibland lite nedlåtande karaktäriseras som "geography of barns and fences" och sågs av företrädare för the new cultural geography på 90-talet som den ultimat löjligaste formen av old cultural geography... 

Fred Kniffen (1900-1993) var verksam vid Louisana State University i Baton Rouge och hör till den generationen av cultural geographers i USA. Fred Kniffen skrev 1951 den första geografiska översikten över American Covered Bridge.

Fred Kniffens översikt över täckta broar i USA. Iowa (där Madison county ligger) tycks höra till den allra sista fasen.

När Robert Kincaid, fotograf på National Geographic, (=Clintan) vill ha hjälp att hitta till Roseman Bridge så ska han göra ett reportage om de täckta broarna i Madison county i Iowa. De täckta broarna i Madison county var ursprungligen 19 stycken och idag finns sex kvar.  Här kan du se bilder på alla sex. Täckta broar är inget unikum för USA. Det finns täckta broar på många håll i världen och enligt Fred Kniffen så var deras utbredningsområde i Europa vid 1800-talets början övre Rhendalen, särskilt i Schweiz, med förgreningar söderut mot Italien och norrut mot Skandinavien. Jag känner inte till var i Skandinavien det fanns/finns täckta broar. Det enda jag vet är att Aadel Vestbö Franzén rapporterat om att hon hittat en beskrvning på en äldre lantmäterikarta från Säby utanför Tranås (minns jag rätt Aadel?).

Broentusisaster vid 2005 år Covered Bridges Festival -- från en annan website ägnad åt broarna i Madison county.

Att de täckta broarna kom att bli vanliga i USA beror enligt Kniffen dels på att det fanns gott om virke, dels att det fanns mer timmermanstraditioner än vad det fanns kunskap att bygga i sten. Kopplingen mellan taket och träbron är däremot inte självklar. Men dels så stabiliserar takstolarna bron, dels så sägs täckningen förlänga brons liv med tre gånger.  (Det regnar väldigt mycket, och väldigt sorgligt, i alla fall i filmen, när Meryl Streep nästan kastar sig ut ur sin makes bil för att springa fram till Clintans....)

• Författare: Mats Widgren ·
• 13:35
• Kategori: Geografi
• · 1 kommentar
• · Kommentera

I veckan hölls på Vitterhetsakademien i Stockholm ett gemensamt två dagars seminarium mellan den EU-stödda forskargruppen HEEAL vid York University  (Historical Ecologies of East African Landscapes) och nätverket PLATINA vid Stockholms Universitet (People, Land and Time in Africa). Förutom forskarna i de olika projekten deltog HEEALs management board med forskare från Afrika och Europa samt ett antal andra särskilt inbjudna forskare från övriga Europa.

Gemensamt för de båda grupperna är att man riktar uppmärksamheten mot hur de ekonomiska världssystemen och handeln med prestigevaror mycket tidigt har kommit att påverka den östafrikanska miljön - fauna och vegetation.  I York bedrivs ett imponerande arbete när det gäller att kartlägga 1800-talets karavanhandel med elfenben och vi fick bl.a. höra om arbetet med att från elefenbenet i samlingar i Storbritannien (bestick, prydnadssaker) genom isotopanalyser analysera från vilka områden i Afrika som elfenbenet härstammar. En kul koppling till Sverige stod Torun Zachrisson för när hon visade hur föremål av afrikanskt elfenben förekommer redan i gravhögarna i Gamla Uppsala. Genom allt mer detaljerade och precisa studier börjar vi nu också få ett allt bättre grepp om klimatet i Östafrika under de senate 1000 åren.

Samtidigt kommer glädjande nyheter om forskningsanslag till projekt där PLATINA-forskare är inblandade:

VR har beslutat stöda Karin Holmgrens projekt: Holocene climate variability in southern Africa. Confronting climate proxy data, especially from speleothems, with isotope- and climate modelling

SIDA stöder Elin Norströms projekt: Past climate variability and environmental change in southern Mozambique

SIDA stöder dessutom två projekt där Lowe Börjeson medverkar:

Line Gordon Adapting to changing climate in drylands: The re-greening in Sahel as a potential success

Kristofer Hylander: Examining mismatches between management and the supply of ecosystem services in Ethiopian agroecosystems across scales in space and time.  

GRATTIS!

• Författare: Mats Widgren ·
• 13:13
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

Jag skrev i en tidigare blog att SIDAs beslut att inte ge kreditgarantier till SEKAB (numera EcoDevelopment) för sockerrörsplantager i Tanzania inte skulle vara baserat på "vare sig miiljöhänsyn eller på social hänsyn, utan på att upphandlingen inte skett i internationell konkurrens." Detta var baserat på knapphändig uppgifter i Västerbottenskuriren. Men man ska inte alltid lita på lokalpressen.

I underlaget för SIDAs beslut står bl. a. följande:

"The request for guarantee does not fulfil the requirements of the new ordinance – Development Loans and Guarantees (ex. one of the criteras is that procurement of products or services shall be made with international competition). Guarantees are aimed to support specific projects, not financing or development costs.

Other reasons considered:

The social as well as the 'green' environmental risk is deemed to be high (influence on sensitive and already threatened environments) in relation to the potential advantages of the project.

Uncertainty wether the EU’s sustainability criterias will be fulfilled.

Tanzania’s fragil legal framework to manage biofuel investments of type and magnitude proposed by SEKAB."

Bra rutet från SIDA!!

Nu letar EcoDevelopment nya finansiärer. Korparna Hugin och Munin, som ständigt håller sig informerade, säger att de sett att representanter för  stora "gröna" riskkapitalister från USA nyligen varit ute och tittat på f.d. SEKABs planer. Så det är inte säkert att sagan ännu är slut.

Att de stora globala konflikterna om mark är av stort intresse visades i går då över 100 personer deltog i ett symposium kring globala markkonflikter ordnat  Svenska Nationalkommittéen för Geografi på Kungliga vetenskapsakademien. Där togs SEKABs engagemang i Tanzania  upp som ett av många exempel på den rika världens jakt efter produktiv jordbruksmark i fattiga länder.

• Författare: Mats Widgren ·
• 22:41
• Kategori: Klimat och landskap
• · 1 kommentar
• · Kommentera

Kan ni tänka er en debatt, som är väsentlig och som inte går att spåra på internet? Jag fortsätter min anti-instant, anti-Twitter kampanj inspirerad av slowfood-konceptet (jag åt en ypperlig slow food Oxkind med tryffelpuré med grönsaker från sin vacuumbrässering  på Prinsen i september)

2006 kom boken

Johnson, Matthew (2006). Ideas of landscape. Oxford: Blackwell 

Jag kommenterade den i en blogg 2008 . Men innan dess hade Andrew Fleming recenserat boken i den pappersbaserade tidskriften Landscapes under titeln

Don’t bin your boots! Landscapes 8(1) (2007): 85-99

Matthew Johnson svarade i nästa nummer under rubriken "Don't Bin Your Brain"!

2008 kom ett svar från Andrew Fleming under rubriken Debating Landscape Archaeology

Denna debatt är synnerligen intressant  -- kanske i viss mening lite insulär eftersom den handlar mycket om England och Englishness. Men det är klart läsvart. Läs den! Men då får du följa slow-debate konceptet och exempelvis  ta dig till Vitterhetsakademiens ypperliga bibliotek på Storgatan i Stockholm och läsa debatten på papper. Det är det värt. Eller beställa fjärrlån via ditt bibliotek.

I slutet av januari 2010 kommer -- vad jag förstår -- både Matthew och Andrew att vara med på 1st Landscape Archaeology Conference: LAC2010. Då fortsätter antagligen detta långkok, med tänkvärda, eftertänksamma synpunkter. Kolla deras nätsida och överväg att ta dig dit.

• Författare: Mats Widgren ·
• 07:46
• Kategori: Europeiska landskap
• · Kommentera

Jag vet att det ska gå fort i bloggosfären...Men även tankar och kommunikation kan må gott av slow-food principen. Koka länge på svag värme. Jag gick med i Twitter men har just med möda klickat mig ut (med hot om att jag aldrig kunde komma tillbaka om jag lämnat  -- närmast sektartade hot). Fortsätter i stället med lite långsamma tankar.

I min jackficka har sedan den 5 oktober legat ett urklipp från Expressen där Tommy Hammarström skrev om Sextontaggaren är inom räckhåll.  Jag har läst det några gånger - det är ganska skrynkligt nu. Efter en månad kan jag konstatera att argumenten fortfarande är lika intressanta. Nu rensar jag jackfickan och passar på att spara Tommys iakttagelser på detta sätt i stället.

Tommy Hammarströms spaning i Värmlands skogar  ger en ny vinkling på mina tidigare inlägg om älgens inlemmande i naturens förvaruligande. Han visar hur älgarna är långt mer integrerade i den globala finanskapitalismens turer än jag nånsin kunde ana. Han ser en ko och två präktiga kalvar vid ett nyupptaget hygge i Värmland och skriver att det är en trend att det föds dubbelkalvar i år :

"och  de är dessutom välgödda, nästan stora som fjolingar. Det har kanske något med de sparade tjurarna att göra, men framförallt beror tvillingfödslarna på den ökade mängden sly och gräs och örter som nu slår upp på alla kalhyggen efter den stora virkesrusningen. De feta dubbelkalvarna är högkonjunkturens barn: de våldsamma avverkningarna under 2000-talets första åtta år har helt enkelt dukat festbord åt älgarna, och när det finns gott om mat föder korna gärna tvillingar."

• Författare: Mats Widgren ·
• 13:07
• Kategori: Europeiska landskap

Sedan Michael Jones i början av millenniet drog ihop ett gäng forskare på Centre for Advanced Study i Oslo under temat Landscape, Law and Justice har temat kring skärningspunkten mellan landskap och rättvisa varit föremål för flera seminarier, konferenser och böcker.  Därför känns det naturligt att temat för den nationella landskapsforskarkursen denna gång är Landscape and justice. Nancy Duncan, Don Mitchell, Kenneth Olwig och Gunhild Setten har alla spelat en viktig roll i den utvecklingen och därför är det extra roligt att de har reserverat tid i sina almanackor för 2010 års road-movie kring landskapsforskning, som denna gång även kommer att innefatta en sjöresa.  Se mer under länken ovan.

• Författare: Mats Widgren ·
• 11:41
• Kategori: Geografi
• · Kommentera

I våras noterade jag i bloggen de olika stegen runt de miljömässigt och socialt helt galna planerna på en  svensk etanolplantage i Tanzania. Under sommaren tätnade oklarheterna och det var helt omöjligt att fatta vart ärendet var på väg och det var ingen idé att försöka följa det i bloggen.

Nu dyker frågan åter upp i olika sammanhang. I torsdags hade vi på Afrikamuseet i Tervuren utanför Bryssel en genomgång av ett antal olika östafrikanska Mastersuppsatser, som för sitt arbete fått stöd från EU-projektet CREATING. Där rapporterade Wilhelm Kiwango från Universitet i Freiburg om sina undersökningar i våras i byarna, som har SEKABs Bagamoyo-projekt som närmaste granne. Dålig eller obefintlig information och avstängning från marker som man utnyttjat ingick i bybornas perspektiv på projektet. Endast ett några få personer från en av byarna hade fått anställlning i projektet - som vakter. Området som SEKAB planerar att använda hålls nämligen noggrannt avstängt för att inga andra ska kunna utnyttja markerna - och för att man ska undvika kommande markkonflikter, allt i enlighet med de rekommendationer som finns i miljökonsekvensbeskrvningen.

I fredags kom så beskedet från SIDA att man inte vill ge några kreditgarantier till projektet. Det stod att läsa i Västerbottenskuriren. Men SIDAs negativa beslut verkar inte vara baserat på vare sig miiljöhänsyn eller på social hänsyn, utan på att upphandlingen inte skett i internationell konkurrens. Fixar SEKAB till detta är de välkomna med en ny ansökan, allt enligt SIDAs handläggare.

• Författare: Mats Widgren ·
• 18:17
• Kategori: Klimat och landskap
• · 2 kommentarer
• · Kommentera

Har ni som jag förundrat er över hur utlysningen till sjunde ramprogrammets forskningsmedel ofta innehåller så konstigt specifikt utformade "Topics called"? När man läst dem tappar man ofta helt lusten att söka eftersom det verkar så predestinerat och smalt.  Nu har jag fått lära mig att forskare i nätverk med andra europeiska forskare kan påverka formuleringen av dessa genom en regelbunden årlig procedur för förslagsställning. Just nu har arbetet med 2011 års utlysning inletts. Underliga äro EUs vägar. Kanske står detta tydligt och klart någonstans i en djungel av svårlästa websidor, men jag fick reda på det genom att först ringa till en person på forskningsdirektoratet i Bryssel (som var lätt tillgänglig och vänligt satt vid sin telefon, som om han väntade på att just jag skulle ringa...), sedan ringa till vår utmärkta forskningsservice (som tycks ha koll på allt och alltid är vänliga),  och efter ett tag få fatt i den "nationella kontaktpunkt" som hanterar detta.  Jag har till och med fått en mycket enkel och överskådlig blankett som, jag nu sitter och försöker fylla i efter bästa förstånd i samarbete med europeiska kollegor.

Det vore kul om någon annan forskare kunde svara på detta. Är det bara jag som inte fattat nåt tidigare? Eller håller ni andra detta för er själva som en "affärshemlighet" ?  Och vilken verkan och tyngd har ens förslag i den vidare hanteringen?? Det ska bli spännande att se vad som vidare händer i denna procedur, Man lär så länge man lever.

• Författare: Mats Widgren ·
• 22:52
• Kategori: Forskning och forskningspolitik
• · Kommentera

Nu inleder vi ett drygt års arbete med utvärdering av norsk geografisk forskning. Norska forskningsrådet har ett ambitilöst och grundligt program för fagevalueringar. Jag har fått förtroendet att leda en grupp av kollegor,  som jag har stor respekt för, i detta arbete: Ari Lehtinen (Joensuu), Mats Lundmark (Örebro), Gunhjild "Ninnis" Rosqvist (Stockholm) och Kirsten Simonsen (Roskilde). Vi stöds av ett professionellt team från forskningsrådet och från NIFU-step. Idag var det första mötet och vi betedde oss som barn runt julgranen när vi skulle välja bland över 100 skrifter som vi ska ta hem och läsa. Det rör sig om norska geografers produktion under 2004-2008, representerat av två utvalda verk från varje norsk geograf.

En lite märklig omständighet i Norge är relationen mellan naturgeografi och kulturgeografi. Medan delningen av geografin i huvudsak skedde under 1960-talet i Sverige så fortsatte de norska universiteten att ha samlade geografi-institutioner. I Oslo däremot så bröt sig samfunnsgeograferna ut ur geografiinstitutionen på 1980-talet (eller var det på 1970-talet?). Detta har jag kommenterat i en tidigare  blog. Därmed så har man ett svårskött och lite otydligt pastorat att hantera från forskningsrådets sida. Det hade varit enklare om man antingen hade haft den svenska situationen eller hade haft det som är vanligast utomlands - att all geografi ligger samlade på en och samma  institution.

Nu kommer utvärderingen att omfatta geografi . De norska geografernas "fagråd" -- närmast motsvarande vår nationalkommitté, önskade att det skulle vara så och inte enbart samfunnsgeografi, som man först tänkte sig från forskningsrådet.  I så väl Trondheim som i Bergen finns naturgeografer och kulturgeografer fortfarande så samma institution. Men Oslos naturgeografer är inte med i utvärderingen. Det blir alltså en lite skev fördelning med en mycket tydlig dominans för samhällsgeografi/kulturgeografi. Det ska bli spännande att se om de institutioner där naturgeograferna och kulturgeografer samsas också är bra på arbeta tvärvetenskapligt med övergripande geografiska frågor. 

• Författare: Mats Widgren ·
• 21:36
• Kategori: Geografi
• · Kommentera

Hur översätter man människa till engelska?  Urban Emanuelssons bok "Europeiska kulturlandskap -- Hur människan format Europas natur" har nu kommit på engelska och översättaren har valt den engelska titeln

The rural landscapes of Europe - How man has shaped European nature

På de europeiska agrarlandskapsforskarnas diskussionslista. knuten till  PECSRL,  förs nu en intressant debatt om den titeln. En kollega skrev om boken: "Important topic and book. Apologies, but I wonder if there is an issue about how 'man' or 'woman' has shaped European nature." medan andra har svarat 

" 'Man' in this connection does not mean male, but Mankind (humans), including men and women."

Det är uppenbart att det internationella språk vi kommunicerar på -- engelskan -- är fattigt. På svenska säger vi ju människa som visserligen är en avledning av man, men som syftar på alla människor oberoende av kön. På tyska talar man om Mensch. Se t.ex. boken Landschaften der Erde unter dem Einfluss des Menschen 

På lettiska, har vi fått lära i denna debatt av vår kollega Edmunds Bunkse,  skulle man i detta läge använda ett ord cilveks, som vare sig syftar på man eller kvinna utan snarare på medlem i en stam.

Men som ofta så är engelskan ett torftigt språk för att uttrycka en rik kontinentaleuropeisk tankevärld - för att inte tala om en global. Genusmedvetna engelskspråkliga författare har därför sedan länge övergått till att tala om humans, humankind, human influence, humanised landscapes. Medan äldre geografer gärna såg geografins syfte som att studera "the earth as the home of man" så skriver t.ex. Yi Fu Tuan 1991 i stället "Geography is the study of earth as the home of people"

Det hjälper inte att översättaren och andra i denna debatt generöst förklarar att man på engelska med begreppet man menar alla människor. Det slirar så lätt iväg från begreppet man till att det var han, bonden, som skapade det europeiska landskapet.  

På såväl Libris, Amazon som vid allmän googling är det därför svårt att hitta böcker från 2000-talet som har begreppet "Man" i kombination med miljö, landskap eller nature. Det verkar vara vanligare bland översatta texter än bland de som är skrivna på engelska. Typiskt nog är det första jag hittar ytterligare en svensk översättning:

Guide to Kinnekulle : man, nature and the landscape / [author: Mimmi Beckman ; translation: Kliger Consultations, Jeanette Kliger. 

Är detta bara en PC-diskussion, som någon menat på listan (politiskt korrekt) ? Nej den handlar i grund och botten om det perspektiv vi har i vår strävan efter förståelse för hur människor av olika klasser och kön har lämnat sina spår i det europeiska landskapet.

• Författare: Mats Widgren ·
• 15:31
• Kategori: Europeiska landskap
• · Kommentera

Senaste nytt från Toyamabladet lördagen den 29 augusti: En grupp internationella forskare besökte ensamgårdslandskapet i Tonami och gjorde där ett gårdsbesök.

Klicka på bilden för en större version. Då kommer då att finna att Michael Jones i Trondheim är på väg in genom en dörr till vänster. Bland de som är på väg ut återfinns från vänster en fransman vars namn jag glömt,  Olof Kårsvall (Riksarkivet), Hans Renes (Utrecht), Clas Tollin (SLU), Mats Widgren (SU) Phil Brown (Ohio State), en anonym japanska och Anita Zariņa från Lettland. Det verkar som om det det löst sammanfogade nätverket för europeiska landskapshistoriker (Eland)  inte bara är är duktiga landskapsforskare utan också linslusar eftersom en stor del av dessa lyckades att komma med på bild, av ett urval på c:a 80 exkursionsdeltagare i samband med ICHG2009.

• Författare: Mats Widgren ·
• 09:52
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

Jag blir tvungen att göra ett avsteg från min princip att min blogg handlar om geografi och landskapshistoria och göra ett inlägg enbart baserat på aktuell politik. Men kommentaren är baserad på noggrannt fältarbete. Jag vandrade mycket i Kyoto förra veckan.

Under mina vandringar fick jag syn på en valaffisch med en obehaglig man men snörpt mun och stirrande blick, som tittade emot mig från olika väggar.

Jag frågar japanska kollegor om valet och om vad de olika partierna står för. Är mannen med den snörpta munnen och den trista blicken höger eller vänster? Jag får undvikande svar - det verkar inte som om politiken handlar om höger eller vänster. Jag bestämmer mig dock ganska snart för att  jag inte skulle rösta på den trista mannen om jag vore japan.

Valvakan på söndagkväll  på TV ger tydligt resultat. Ett av partierna har vunnit med två tredjedelar och de jublar i TV, men det är omöjligt för mig att förstå vad det innebär. Har över 50 års enpartidomninas brutits eller inte? På måndagens flyg frågar jag till slut min granne i flyget - en neurovetenskapare från Kyoto på väg till Zürich för att hjäpa till med ett komplicerat experiment som schweizarna inte klarar av själva utan japanens fingerfärdighet. Han berättar att oppositionen vunnit, ledd av Hatoyama, De vill ha CHANGE inspirerade av Obama berättar neurovetenskaparen "But it is no revolution". Det är en konstig koalition mellan konservativa och socialister och de kommer absolut inte att kunna enas om Japan, som vissa krafter i denna allians  vill,  ska upprusta sitt försvar och bryta mot den gamla konstitutionen som segrarmakterna efter andra världskrget påtvingade dem. Jag förstår varför mina japanska kollegor inte kunde förklara för mig om mannen med den snörpta munnen var höger eller vänster. I svenska tidningar ser jag sedan att denne man var just Hatoyama, valets segrare.

• Författare: Mats Widgren ·
• 21:52
• Kategori: Alla
• · Kommentera

Alan Baker och Robin Butlin utanför en japansk trädgard  augusti 2009

1973 utkom boken Studies of Field Systems in the British Isles. Den innehöll en lång rad översikter över forskningnsläget kring åkersystemens utveckling på de brittiska öarna och gick bland de unga entusiastiska kulturlandskapsforskna i Stockholm under kortnamnet Baker&Butlin. Inte minst det avslutande sammanfattande kapitlet tjänade som en inspirationskalla för mig och många andra. Efterhand fick den unga doktoranden träffa männen bakom boken på europeiska konferenser, i Cambridge och på turer genom det svenska odlingslandskapet. Mot slutet av 80talet blev mötena allt mer sporadiska. Därför var det extra roligt att på den fjortonde internationella konferensen för historisk-geografer här i Kyoto under den den gånga veckan få träffa de gamla läromastarna still going strong och höra om bokens öden och om deras nuvarande forskning. Boken kommer snart i nyutgava.

Men Baker och Butlin vilar inte på gamla lagrar. Alan Baker kom för några ur sedan ut med  Geography and History: Bridging the Divide och Robin Butlin har helt nyligen avslutat arbetet med boken Geographies of Empire: European Empires and Colonies c.1880－1960.

• Författare: Mats Widgren ·
• 10:00
• Kategori: Geografi
• · Kommentera

När man kommer till världsarvet Shirakawa-go i Japan blir man inledningsvis lite förskräckt. Tänk om någon liten odlingsbygd i Småland blev förklarad som världsarv (det vore ju bra som motvikt mot alla pampiga monument på världsarvslistan, som tillkommit för att hylla kejsare och imperier) - föreställ er i så fall hur stor parkeringsyta som måste till.

En femtedel av parkeringen till Shirakawa-go

Men byn är så pass stor att man med lite möda kan fotografera några hus och risfält utan att det kommer bussar och alltför maanga turister med på bilden. Då tar man bara vägen upp till "panoramic site" och kan ta en variant av en bild som redan åｔerfinns på nätet i flera versioner． 

Shirakawa-go den 29 augusti 2009

• Författare: Mats Widgren ·
• 09:20
• Kategori: Alla
• · Kommentera

Är landskapsvårdande får här för att stanna? Vad finns runt hörnet?  Kommer de upptrissade priserna på jordbruks- och skogsmark internationellt att på sikt också påverka hur den svenska marken används? (Foto Huei-Min Tsai) 

Det är snart dags att sluta spana och spekulera och istället återvända till lite mer handfast empiri om landskapet. Men innan dess några mer spekulationer. När man ser på det svenska jordbrukslandskapet kan man få intrycket av att det nu helt och hållet gått över i ett postproduktivt stadium. Det är inte längre mjölk, vetepriser och skogsråvarornas världsmarknadspris som bestämmer över hur den svenska marken ska användas. Det är EU, landskapsvård, bidrag till naturåterställande och tokiga upplevelser med älgpajasar, kosafari och dyr jakt som arrenderas till utländska turister som står för förändringskraften i markanvändning och landsbygdsutveckling.... Det är naturligtvis inte hela sanningen och det vore fel att beskriva det som huvudspåret, men det är likafullt en mycket tydlig tendens. Hur går den synen ihop med alla tecken på att jordbruksmark och skogsmark börjar bli allt mer upphaussade globala investeringsobjekt.

Allt talar för att jakten på marken som investeringsobjekt kommer att fortsätta.  Se senast i brittiska Independent : 

"--  the cost of land is rising. Prices have jumped 16 per cent in Brazil, 31 per cent in Poland, and 15 per cent in the midwestern United States. Veteran speculators such as George Soros, Jim Rogers and Lord Jacob Rothschild are snapping up farmland right now. Rogers – who between 1970 and 1980 increased the value of his equities portfolio by 4,200 per cent, and who made another fortune predicting the commodities rally in 1999 – last month said: 'I’m convinced that farmland is going to be one of the best investments of our time.'  "

Hur kommer det att påverka det svenska landskapet? Parallellt med de ökande markpriserna globalt sett så har vi ju dessutom den långsiktiga utvecklingen i EU:s jordbruksstöd att ta hänsyn till. På sikt kommer arealbidrag och landskapsvård att få en allt mindre roll. Vilken roll kommer då den svenska marginella jordbruksmarken att få? Vilka beslut kommer olika markägare att ta om markens användning? Kan man tänka sig en situation där livsmedelsproduktion åter kan bli lönsam även på marginella marker? Det verkar ännu inte så. De stora omstruktureringarna i markägandet, de områden som utländskt kapital är intresserat av, är så gott som uteslutande områden där högeffektivt  och högmekaniserat jordbruk kan bedrivas: planer för stora mekaniserade plantager i Afrika och gamla kolchoser och sovchoser i svartjordsbältet i Ukraina och Ryssland.

Bönder i Poltava oblast i Ukraina skördar med gammal sovjetisk utrustning. Finns det i det långa loppet något utrymme för familjejordbruket i länder som Ukraina och Ryssland, eller kommer utländska storföretag att helt ta över? Se mer i Kyiv Post Independent, där bilden är hämtad från.

• Författare: Mats Widgren ·
• 10:00
• Kategori: Europeiska landskap
• · Kommentera

Jag berättar om älggården för en kollega (se min förra blog). Han har också varit på spaning i det svenska sommarlandskapet men rört sig norr om Stockholm. Hans berättelse överträffar min. Han har varit på kosafari och betalat samma pris som jag (50 kr per person). Efter att ha hört honom berätta och sedan sett filmen (se länken), så inser jag att det handlar om performance och kommer att tänka på Linda McDowells artikel om hur de nya servicenäringarna, som levererar tjänster, baseras på servicearbetarnas förmåga att leverera tjänsten som vore han/hon en skådis. En latte är inte bara en kopp med gott kaffe med mjölk utan också en performance av barristan. En kosafari fungerar inte med en inbunden trumpen bonde utan kräver en lantbrukare som spelar rollen av glad kobonde.

• Författare: Mats Widgren ·
• 10:33
• Kategori: Europeiska landskap
• · Kommentera

Jag fortsätter min landskapsspaning i det sydsvenska landskapet och reser mot Räntemåla i Blekinges norra skogsbygd.

På de gamla inägorna och en stor del av utmarken håller Räntemåla gård numera älgar i olika fållor. Ett femtiotal besökare samlas till visningen, slantar upp sina pengar vid ingången till gårdstunet,  och får guidning på tyska och svenska. Ett billigt och praktiskt sätt att se älg på. Man slipper röra på sig och man får se otroligt mycket mer av en älg än man får när den hastar förbi i duggregnet. Dessutom kan man klappa dem och mata dem.

Jag minns exkursioner när vi reste runt i Sverige med en grupp utländska kollegor och beställde en älgvy från de jakterfarna busschaufförerna på Gamla Uppsala buss eller Fridströms. De kunde alltid leverera en älgvy, stoppade bussen när de spanat in en älg och kollegorna fick sina flyktiga bilder av skogens konung. Nu går det enklare till och älgarna agerar med viss glädje framför kameran:

Kräsna älgar föredrar vetekakor framför korvbröd och har även lärt sig äta bananer.

Diskussionen om förvaruligandet av naturen - commodification of nature - brukar vanligtvis röra sig på ett mer teoretiskt plan. Här blir det jordnära, tokigt och kul (och lönsamt). Men visst känns det lite sorgligt att skogens konung blivit en betald pajas.

• Författare: Mats Widgren ·
• 08:07
• Kategori: Europeiska landskap
• · 1 kommentar
• · Kommentera

För en vecka sedan sände Studio ett längre inslag om den första miljöhistoriska världskongressen i Köpenhamn. Lyssna på webradion. Det var en imponerande samling av forskare från en stor del av världen och ett välkommet möte mellan olika forskningstraditioner inom miljöhistoria. Mötet återspeglade också på ett bra sätt de många olika discipliner som är indragna i olika former av miljöhistorisk forskning. I två sessioner presenterade vi projektet Mapping global agricultural history och fick både uppmärksamhet och intressanta kommentarer och förslag.

Foto: Sophie Bech , http://wceh2009.org/index.php/press-photos

• Författare: Mats Widgren ·
• 22:04
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

En resa genom Sydsverige hör sommaren till. För den som fältarbetat på olika håll i Götaland sedan 1970-talet förvandlas resan till en nutidsspaning. Runt 1990 kom det plötsligt lövträdsplanteringar och (åter-)skapade våtmarker på det som tidigare varit åker. Med EU-inträdet var det många bönder som sedan ryckte upp lövträden och sådde vete med goda arealbidrag.

Denna sommar är det framförallt den frodiga lövträdsväxten på Gudruns och Pers stormhyggen som slår mig när jag spanar från bilen.

En lite närmare granskning, med god vägledning från en markägare,  kan leda till andra lustiga överraskningar.

Grönvållslyckan var en gång en åker och på 1940-talets ekononomiska karta över Kalmar län såg den ut så här:

Grönvållslyckan 1948. Ekonomisk karta över Kalmar län 

När vi idag närmar oss Grönvållslyckan på stigen som kommer in från höger på bilden så ser vi följande syn.

Grönvållslyckan i augusti 2009. Foto: Eric Clark

Några timmars arbete med grävskopa vid dikets utlopp mot grannen har förvandlat 3 hektar åker till 3 hektar våtmark. Och med dagens bidragssystem är detta ett klokt ekonomiskt utnyttjande av marken. Har seklers odlarmöda gått till spillo genom att man på detta sätt låtit vattnet ta över? Sannolikt inte säger lantbrukaren eftersom det antagligen går ganska lätt att återställa det till åker.

Är våtmarken natur(-lig)? Njae, den är den markanvändning som kombinationen av EU:s jordbrukspolitik, världsmarknaden för livsmedel och de svenska bidragssystemen just nu gör förhållandevis lönsam.

• Författare: Mats Widgren ·
• 15:04
• Kategori: Europeiska landskap
• · Kommentera

Klicka här så hittar du den blog du söker.  Slarvig dubbeklickande bloggare ledde till denna obekvämlighet.

• Författare: Mats Widgren ·
• 15:04
• Kategori: Europeiska landskap
• · Kommentera

Som man i sina värsta stunder kunde befara så har SEKAB inte gett sig när det gäller planerna på att gå vidare med sina sockerrörsplantager i Tanzania. SEKAB Tanzania söker om kreditgarantier från SIDA. Hela omstruktureringen tycks bygga på att SIDA ställer upp med slantar. Deras skrivelse hittar du här. Detta sker trots den omfattande kritiken, bristfälliga miljökonsekvensbeskrivningar och total frånvaro av analys kring den kolskuld som uppstår när det röjs för sockerrör.

Nu kan man bara hoppas att SIDA använder sig av kloka vetenskapliga bedömningar av denna ansökan och dess miljökonsekvenser.

• Författare: Mats Widgren ·
• 16:06
• Kategori: Klimat och landskap
• · 1 kommentar
• · Kommentera

Min förra blogg blev lite avklippt av att en gammal vän och granne, numera bosatt i Pretoria, dök upp på Johannesburgs flygplats för att säga farväl. Bilden visar hällristningar från Boomplats nära Lydenburg i Mpumalanga i Sydafrika. Det märkliga är att de är mycket nära återgivningar av bebyggelse, fägator och ibland även terrasser i området runt. Jämför omslagsbilden nedan med bilden från Boomplats hällristningar. På 1700-talet och i början av 1800-talet fanns där det intensiva jordbruk som i litteraturen gått under beteckningen Marateng, men rätteligen bör kallas Bokoni efter det folk som bodde där vid den tiden.

Femhundraårsinitativets tredje konferens i Johannesburg har just avslutats. Denna gång var temat en jämförelse mellan arkeologi och historia i Östafrika och i Sydafrika. Så gott som samtliga forskare som på senaste år forskat i förkoloniala bevattnings- och terrassystem i Öst- och Sydafrika var med på mötet. Mötet föregicks av en tredagars exkursion till Bokonis kärnområden i trakterna av Lydenburg med övergivvna  åkerterrasser, boplatser, fäbodar etc från 1700-talets förkoloniala och avancerade jordbrukssystem. I exkursionen ingick ett besök på den märkliga lokalen Boomplats med ett mycket stort antal ristade stenar, där de kartografiska återgivningarna av bebyggelsemönster och fägator fanns på snart sagt varje sten.

• Författare: Mats Widgren ·
• 16:09
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

• Författare: Mats Widgren ·
• 19:49
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

De många och omfattande områdena med terrasser och intensivjordbruk i Västafrika och i Sahel-zonen har i engelskspråklig forskning inte uppmärksammats på samma sätt som de i Östafrika. Det finns ingen bra sammanfattning av forskningsläget. Och det visar sig inte helt lätt att skaffa sig en sådan.

Intensivjordbruket i bergsområden har bl.a. tjänat till att genom terrasssystemen bättre ta till vara nederbörden och därmed förlänga odlingssäsongen. Som framgår av kartan ovan finns de inte i områden med nederbörd året runt utan framförallt i de områden där odlingssäsongen är mindre än 180 dagar (sandfärgat och ljusgrönt).

Kartan ovan har jag ställt samman från en lång rad olika källor. Den visar områden med terrasseringar och intensivjordbruk som varit i bruk åtminstone sedan 1700-talet. Den mest övergripande studien är Froehlichs översikt över de ”paleonegritiska montagnarderna” från 1968, men som man kan förstå redan av titeln baseras den på en nu föråldrad syn. Han menar att områdena med terrassystem och intensivodling skulle ha en gemensam etnisk bakgrund och utgöra rester av den ursprungliga svarta befolkningen som under de muslimska väldenas press och av hoten om slavhandel tog sin tillflykt till bergen. Slavhandeln är med som en av förklaringsfaktorerna till att man vidmakthållit terrassjordbruket i svåråtkomliga bergstrakter, men de har också erbjudit uppenbara fördelar. I semi-arida områden är det ofta säkrare och mer regn i bergsområden och dessutom har många av de bergen som utnyttjats, vulkaniska jordar. Det har drivit fram en geografisk arbetsdelning mellan å ena sidan bergsbönder och å andra sidan bönder och pastoralister på savannen.

• Författare: Mats Widgren ·
• 13:07
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

Av presskonferensen den 11 juni att döma så är Afrikasagan slut för SEKABS del om det inte dyker upp någon köpare snart. Personalen är uppsagd till september.

En helt annan ton kan vi nu höra i ett brev som SEKABs Tanzania-ledning sänt ut som kommentar till WWFs granskning av deras planer i Rufiji-deltat. I brevet talas fortfarande om SEKABs framtidsplaner för Afrika trots att SEKAB-ledningen klart och tydligt sagt att SEKAB inte kommer att vara aktiv i Tanzania efter september. SEKAB undviker också helt att gå i svaromål om kring WWFs nyktra konstaterande att SEKAB planerar sockerrörsplantager i fullvuxen skog och i skogsreservat, och därmed kommer att öka koldioxidutsläppen i stället för att minska dem. Om sådana helt avgörande frågor skriver de "we see no reason to discuss them in detail in this forum". De svarar inte heller hur de tror att de trots detta ska kunna uppfylla EUs hållbarhetskrav vad gäller etanol.

SEKAB-Tanzanias märkliga text har föranlett oss, som var författare till DN-artikeln i april att i ett brev be SEKAB att precisera sig om hur de ser på den saken.

• Författare: Mats Widgren ·
• 10:29
• Kategori: Klimat och landskap
• · Kommentera

Ska vi nu äntligen lita på att SEKABs Afrika-planer är för alltid avslutade? Det verkar så från det sätt som Västerbottensnytt presenterar SEKABs presskonferens idag.  Samtidigt framgår det från SEKABs egen video från presskonferensen, att man fortfarande parallellt arbetar aktivt med plan A (att få fram en köpare/investerare) och plan B (att definitivt stänga butiken i september).

Mycket annan information har kommit fram under de senaste tre veckorna: SIDA kan inte ta ställning till ett svenskt kreditstöd förrän en ansökan kommit in från Tanzania och någon sådan verkar inte ha kommit. Näringslivsministern Maud Olofsson tycker att projektet är värt stöd som ett biståndsprojekt och biståndsministern Gunilla Carlsson har förklarat i riksdagen att frågan om ett sådant stöd sköts av flera departement. Det är tydligt att, även om frågan formellt skulle skötas av SIDA,  så bevakas den noggrant av bl.a. näringslivsdepartementet. Allt tyder på att det finns en beredskap i Sverige för att utnyttja en ny stödform i form av kreditgarantier för detta projekt.

Men frågan står stilla och SEKAB förbereder alltså ännu en gång sina aktieägare på att plan B kommer att kosta pengar och bli en rejäl förlust. Även om projektet har stöd från svenska ambassaden i Dar es Salaam så tyder nu allt på att den tanzanska regeringen har kommit på andra tankar.  Det är också det som bäst förklarar, varför frågan om svenskt stöd inte har kommit längre. Ska vi hoppas att debatten bland forskare i Sverige, Norge och Tanzania haft en viss verkan?

Läs tanzanska forskares kritiska artikel om Biofuels and colonialism, (som kom redan i april, men nu läggs ut på allt fler webbsidor) samt svenska forskares diskussion i rapporten från Nordiska Afrikainstitutet om seminariet på Stockholms Universitet den 20 maj.

• Författare: Mats Widgren ·
• 21:37
• Kategori: Klimat och landskap

I en äldre apartheidinriktad Sydafrikahistoria omhuldas myten om att svarta jordbrukare och vita boer från var sitt håll och samtidigt koloniserade landet och i sin expansion möttes vid Fish River. Den myten har jag träffat på lite här och var i halvgamla historieböcker och även bland allmänbildade svenskar.

Jag skrev om en annan variant av myten om det folktomma Sydafrika i en tidigare blog.

Klicka här för större bild 

Kartan ovan har jag ställt samman i veckan för att visa som en del av min presentation av projektet Mapping global agricultural history, på ECAS 2009 (European Conference on African Studies) här i Leipzig i morgon. Den visar områden med fast jordbruksbebyggelse 1000, 1500 och 1800 och bygger i all huvudsak på arbeten som den sydafrikanske arkeologen Tim Maggs publicerade redan 1980, med vissa kompletteringar efter upplysningar från Tim Maggs själv. Redan före 1000 e. Kr. var afrikanska bönder väl etablerade vid kusten ner mot Fish River. Först uppemot 800 år senare skulle boerna närma sig det området. På denna karta visas med sned skraffering hur boerna börjat sin expansion och odlade råg och vete i området med vinterregn i Kapprovinsen, Det var områden som den afrikanska jordbruksexpansionen inte nått, framförallt för att det inte gick att odla sorghum (durra) där. När värmen finns i december finns inte vätan, och när regnen kommer på vintern (dvs under vår sommar) är det för kallt för sorghum.

• Författare: Mats Widgren ·
• 19:34
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

Mystisk dubblering -- den rätta bloggen hittar du om du klickar här. 

• Författare: Mats Widgren ·
• 19:34
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

,

Jag har i en tidigare blog skrivit om hur fastighetsägarna på Norröra skapat en ny samfällighet av det drygt hundraåriga missionshuset som inte längre fyller sitt rum med läsarsånger, men är en omhuldad del av sommarlivet för oss fritidshusägare och många tillresande, exempelvis på midsommardagens jazzkonserter. Frågan intresserar mig inte bara av personliga skäl utan också som ett exempel på hur mångskiftande ägandeformer kan vara och hur mångfacetterad vår fastighetslagstiftning är. Många vill gärna tro att markägande är en enkel okomplicerad ett-till-ett-relation mellan å ena sidan en individ eller ett företag och å andra sidan ett stycke mark. Men så enkelt har det sällan varit. Markägande måste ses som ett knippe av rättigheter  (och skyldigheter) som på olika sätt är fördelade mellan individer och kollektiv. Från att tidigare ha varit en fastighet ägd av Blidö missionsförsamling står kapellet idag på mark som i stället blivit samfälld och den gamla fastigheten har upphört. Den nya samfälligheten har fått över hundra delägare och samfälligheten -- det gamla missionshuset -- är nu knuten fastighetsrättsligt till var och en av dessa fastigheter. På det sättet har missionshuset räddats undan att bjudas ut på marknaden. Våra efterkommande ägare till dessa fastigheter får under lång tid framåt finna sig i att ägarna på det tidiga 2000-talet tog ansvar för denna kollektiva nyttighet. Vår fastighetslagstiftning är uppenbarligen ganska väl anpassad till olika typer av annorlunda rättighetsknippen - inte bara den så omhuldade individuella äganderätten

"Åt Herren gifve man äran och hans lof förkunne man på öarna".

Idag var det högtidligt överlämnande och representanter från de gamla ägarna, Blidö missionsförsamling, underhöll med musik, berättade om husets historia och vi fick sjunga med i de gamla läsarsångerna. OH STORE GUD genljöd ännu en gång i salen och de nya ägarna fick inte bara ett "lycka till" utan Guds välsignelse till den nya verksamheten. Därefter var det gruppdiskussioner bland de nya delägarna om hur huset, som i dagligt tal går under benämningen Kapellet, kan utnyttjas i framtiden. Någon radikal ändring blir det nog inte, Norröras föreningar har redan tidigare haft generös tillgång till huset  - det fortsätter med föredrag, musik, möten och midsommardagens gudstjänst med efterföljande jazzkonsert. 

• Författare: Mats Widgren ·
• 17:42
• Kategori: Alla
• · Kommentera

Måndag den 25 maj kl 11:  Interpellationsdebatt om villkoren för svenskt stöd till biobränslesatsningar med början kl 11. Bör kunna följas direkt på denna länk. 

Torsdag den 28 maj SIDA-seminarium om markrättigheter och naturresurser med paneldebatt om biobränslen.

• Författare: Mats Widgren ·
• 11:52
• Kategori: Klimat och landskap
• · Kommentera

Statsvetaren Ng’wanza Kamata vid universitetet i Dar es Salaam kritiserar i senaste numret av den afrikanska nättidskriften Pambazuka news den tanzanska presidenten Jakaya Kikwete och hans regering för att de inte lever upp till sina tidigare löften om utveckling av jordbruket och i stället sätter allt sitt hopp till utländska investeringar på storjordbruk.

Jag fäster mig särskilt vid att han tar upp den historiska erfarenheten av två tidigare stora misslyckade jordbruksprojekt, det ena från brittisk kolonial tid och det andra från Nyereres tid. Kamata skriver om den politiska eliten att

”De talar om en jordbruksrevolution, som ska åstadkommas av storskaligt jordbruk. De har inget minne av att staten på 1970-talet för att befrämja den typen av storjordbruk, avyttrade stora markområden från barabaigerna i Hanang-distriktet. Det gjordes med våld eftersom folket gjorde kraftigt motstånd mot avhysningarna. Idag är vetefarmerna i Hanang nedlagda. På 1940- och 1950-talet införde den brittiska regeringen en plan för storskalig jordnötsodling i Nachingwea och Kongwa. Den planen skulle vara en trendsättare för intensiv jordnötsodling i Tanganyika-kolonien. Målet var att producera smörjolja för maskiner i Europa. Även dessa planer misslyckades. Inget av dessa gigantiska projekt fokuserade på den stora majoritetens behov av mat. I stället så skapade de problem för landsbygdens befolkning. Problemen upprepas nu. På samma sätt som sina föregångare så hjälper den nuvarande regeringen utländska bolag att roffa till sig mark från de fattiga på landsbygden, men nu handlar det om biobränslen. Utländska bolag har redan börjat att roffa mark i Tanzania. Främst i ledet står SEKAB och Sun Biofuel” .

Det är lite tjatigt att vara historisk geograf ibland, man tenderar att med en dåres envishet påminna om att det finns historiska lärdomar att dra av hur sambandet mellan samhälleliga faktorer och naturesursutnyttjande fungerat under tidigare epoker. Men det har slagit mig att de som nu talar för biobränsleprojekt i Tanzania talar som om de stod vid markanvändningshistoriens jungfrufödsel. De talar om en unik chans som inte får missas.

Har de läst och dragit lärdomar av The Tanganyika Groundnut Scheme eller om NAFCOs vetefarmer i Hanang-distriktet (Läs t.ex. på sid 8 Issa Shivjis uppsats)?

Går vi längre tillbaka i Tanzanias historia kan vi följa sisalplantagernas framväxt och nedgång. De var inte misslyckade på samma sätt som jordnötsplanerna och vetefarmerna utan spelade en viktig roll i Tanzanias ekonomi under stora delar av 1900-talet. Men när det gäller lokalt motstånd i markfrågorna och de sociala konsekvenserna av att försöka skapa en lydig lantarbetarklass finns det lärdomar att dra. Läs Hanan Sabeas uppsats ”Mastering the landscape?”  i vårt specialnummer om markanvändningshistoria i nordöstra Tanzania under 150 år.

• Författare: Mats Widgren ·
• 08:53
• Kategori: Klimat och landskap
• · 2 kommentarer
• · Kommentera

På tisdag kommer Alf Hornborg till Stockholm för att diskutera sin resilienskritik. Seminariet har redan tjuvstartat. Victor Galaz på resilienscentret skriver under rubriken Machine Fetischism, Money and Resilience Theory på bloggen Resilience Science.

Och bl.a. förra veckans seminariegäst här på kulturgeografen Michael Sheridan deltar i debatten.

Victors inlägg är en kommentar till artikeln Zero sum world som vi också lagt ut som diskussionunderlag inför seminariet på tisdag.

Kom till Geohuset på tisdag kl 13.15 så fortsätter vi diskussionen.

• Författare: Mats Widgren ·
• 08:39
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

WWF, Nordiska Afrikainstitutet och INK på Stockholms Universitet stod som idag anordnare av ett seminarium om SEKABS planer på sockerrörsodling i Rufiji-deltat i Tanzania.

Afrika-institutets Kjell Havnevik, gav en bakgrund till Rufiji-deltat och de olika storstilade, misslyckade eller avbrutna utvecklingsprojekt som det genomlevt tidigare.

WWFs Peter Roberntz och Metrias Tobias Edman rapporterade om sin utredning baserad på kartstudier och intervjuer i byarna i Rufiji-deltat. Kartöverlägg där SEKABs planerade områden jämfördes med annat inventerings- och planeringsunderlag visade på sensationella och oroväckande samband.

Av de två större områden som man fokuserar på i Rufijideltat täcks det ena till större delen av ett skogsreservat. Det andra ligger på vad som i en kartläggning från FNs miljöorgan klassas som skog med högt kolinnehåll. Miomboskogen innehåller tydligen, i kraft av sina omfattande rötter, en mycket stor del kol såväl i jorden som i träden. Området fungerar som en gigantisk kolsänka. Om man hugger ner den skogen och skapar sockerrörsplantager förorsakar detta ett omfattande växthusgasutsläpp. Att odla upp denna skog för sockerrör skulle alltså skapa en stor kolskuld som det kommer ta mycket lång tid innan man betalat tillbaka genom att fler bilar kör på etanol. En av representanterna för Stockholm Environment Institute sa som svar på detta att syftet med SEKABs planer inte var att minska på växhusgasutsläppen utan att bidra till utveckling i Tanzania!! Det var annorlunda än hur projektet tidigare presenterats.

WWF visade också hur SEKABS planer i by efter by står i stark kontrast till de fastställda markanvändningsplaner som finns för byn. I en av byarna skulle 77 procent av byterritoriet överföras till det svenska bolaget.

Göran Nilsson Axberg från Stockholm Environment Institute presenterade den utredning om Rufijideltat som man genomfört med pengar från SEKAB. Det visade sig att man från detta utredningsuppdrag, efter en överenskommelse mellan SEI och SEKAB, hade undantagit frågorna om växthusgasutsläppen och om markrättigheter. Hur är det möjligt att ett fristående forskningsinstitut kan komma överens med en uppdragsgivare med kommersiella intressen att frågan om påverkan på klimatet inte skulle tas upp i en utredning om miljörisker med ett klimatrelaterat projekt? Och hur är det möjligt att undvika att ta upp frågan om markrättigheterna? Johan Rockström, chef för SEI, höll i en debatt i P1 för några veckor sedan med mig om att markrättighetsfrågorna var jätteviktiga. "Jag delar verkligen Mats oro över markrättigheter. Jag tycker det är en oerhört central fråga" sa Johan i radiodebatten. 

På seminariet varnades Axberg av personer, som läst SEIs preliminära version av utredningen, att inte publicera den i den form den nu har. Den innehåller både rena felaktigheter och tendentiösa påståenden utan empiriskt underlag. Den saknar kartunderlag och bygger på ytligt fältarbete.

Man oroar sig i utredningen, på icke dokumenterade grunder, över att lokalbefolkningens nuvarande bruk av skogen skulle vara icke uthålligt, men hela slutsatsen av rapporten är att att om hela denna skog kalhöggs och förvandlades till sockerplantager så skulle miljön förbättras.

Ibrahim Salim Joura, byäldste i en av byarna i Rufiji berättar om hur SEKAB förklarat sitt outgrower scheme för byledningen. Videoklipp från www.lars.intanzania.org 

På seminariet kom det också fram osannolika uppgifter om hur SEKAB tänker sig sitt "outgrower scheme". Det handlar inte om att bönderna själva skulle odla sockerrör och sälja till SEKAB utan att en del av markerna skulle vara i enskilda bybors ägo, men skötas av SEKAB. Efter avräkning av de kostnader som SEKAB haft för att odla och skörda sockerrörern skulle överskottet av det pris som SEKAB har satt, delas ut till markägaren. Jag vill helst inte tro på detta. Det stämmer dåligt med tanken om outgrowers scheme så som det uppfattas på annat håll, där det ses som ett sätt att parallellt med storjordbruk även stödja småbruk.

Karin Holmgren redovisade de senaste forskningsrönen om kolskuld vid uppodling av skogsmark till biobränsle. Tendensen i de senaste studierna har snarast gått emot att man är ytterligt osäker om vad man kan vinna klimatmässigt på att odla upp marker för etanolproduktion. Jag tog upp frågan om markrättigheter och markens värde.  SEKAB säger att det inte kommer att avhysas några från de planerade sockerplantagerna, men i SEKABs egen nypublicerade miljökonsekvensutredning om området i Bagamoyo försäkras att detta kommer att skötas av distriktsmyndigheterna:  "According to the district authorities preparations are underway to relocate the pastoralists to Mkuranga District within the Coast Region". 

Jag har också lyckats hitta några svar på min tidigare fråga om markens värde. Medan åkermark i Skåne värderas till upp emot 200 000 kr och ibland mer (inte 50 000 som jag skrev i bloggen) och ett stycke betesmark, som Leif Häggström köpt i Västergötland kostade 35 000 kr per hektar (se kommentar till samma blog) så har byarna i Tanzania, där andra biobränselföretag har etablerat sig, kompenserats med som mest 606 kr / hektar.

 Klicka för större bild

Lars Johansson visade till slut några intervjuer med byledningar om hur de tänkt kring SEKABs besök i byn för att skaffa mark. Filmsnuttarna återfinns på Lars blog. Uppenbart är, vilket också framkom i såväl SEIs, som WWFs dokumentation, att SEKABs bybesök för att skaffa mark skapat intryck av att de kommer att bygga skolor och andra väl behövda offentliga investeringar som utbyte mot marken. Enligt SEKABs klargöranden här hemma finns dock inga sådana planer.

• Författare: Mats Widgren ·
• 20:09
• Kategori: Klimat och landskap
• · 1 kommentar
• · Kommentera

Nu har den omdiskuterade miljökonsekvensanalysen för det svenska biobränsleföretagets SEKABs satsning innanför Bagamoyo i Tanzania offentliggjorts. Tillsammans med en del andra dokument finns den att ladda ner via SEKABs hemsida. Den är på 296 sidor så nu har alla som har engagerat sig i detta fått en rejäl hemläxa. Jag har bara två kommentarer än så länge:

1. SEKAB públicerar flera andra dokument som ska dokumentera processen bakom denna rapport, men de lyckas ändå inte sprida någon riktig klarhet om hur den av SEKAB slutgiltigt inlämnade rapporten egentligen förhåller sig innehållsmässigt till den bedömning  som ORGUT gjorde tidigare. Förhoppningsvis kan man hitta detta i själva huvuddokumentet?

2. Omslagsbilden:

När jag undervisar om landskap brukar jag också tala om det sätt som landskap används i bilder och uppmuntra studenterna till kritisk bildanalys av den sort. som min teckningslärare i gymnasiet Gert Z. Nordström sedermera utvecklade när han var på Konstfack. Vad avbildas? I vilket sammanhang? Vad är budskapet? Men man måste inte ta till det tunga teoretiska artilleriet (denotation, konnotation, kontext) för att kritiskt granska denna bild. Den är helt enkelt en rörande bild av hur SEKAB önskar framställa sig.

Parallellt med att SEKAB nu har offentliggjort denna rapport så pågår många andra utredningar och diskussioner.

I Dar es Salaam presenterade Stockholm Environment Institute i måndags en första version av sin av SEKAB beställda utredning av planerna i Rufiji-deltat. Presentationen var väl besökt. Rapporterna om hur den togs emot av de många forskare i Tanzania som engagerat sig på ena eller andra sidan i denna fråga varierar med från vem rapporten kommer. Klart är att den vad gäller de samhälleliga frågorna baseras mer på ytligt fältarbete och tyckande än på ett analytiskt perspektiv. Frågan om existerande markrättigheter berörs ej, men skymtar förbi. Bl.a. får vi veta att plantagerna kommer att beröra områden där man under villagiseringskampanjen avhyste bönder från deras åkrar och bosättningar.

Den av svenska ambassaden bekostade utredningen "Feasibility of large scale bio-fuel production in Tanzana", som har gjorts av en grupp forskare från tre tanzanska universitet är nu färdig. Den är ännu inte publicerad, men det är redan väl känt att den på många punkter landar på en mycket kritisk inställning till biobränsleprojekten i Tanzania.

WWFs studie om SEKABs satsning i Rufiji-deltat kommer att presenteras på ett seminarium i nästa vecka.

Den 25 maj ska biståndsministern svara på  Bodil Ceballos interpellation i ämnet.

Den 28 maj ordnar SIDA en heldag om "Land rights of rural poor - in times of global resource squeeze" där svenska biobränslesatsningar kommer att vara ett av diskussionsämnena med bl.a. vår medförfattare i DN-artikeln Ian Bryceson i en diskussionspanel.

• Författare: Mats Widgren ·
• 07:55
• Kategori: Klimat och landskap
• · Kommentera

Internationella mastersstudenter på medeltida ryggad åker i Hästhagen utanför Örebro. 

Årets masterskurs i landskapsforskning och historisk geografi: Landscapes Past and Present blev ganska liten. Vi kör ett slags tvåsäde med storsatsning på nordiskt och nationell rekrytering jämna år. Men årets blev trots sin litenhet mycket internationell ändå. Genom att studenterna kommer från Eritrea, Sverige, Lettland, Frankrike och Schweiz har den blivit lärorik åtminstone för lärarna. Vi samkörde fältkursen med den årliga fältkursen på KgII och det föll på min lott att se till att köra dem till Kristinehamn med lite nya landskapsperspektiv från Närke på vägen.

Holland eller Närke? Kvismare kanal är del av en av de relativt få riktigt lyckade sjösänkningsföretagen i Sverige på 1800-talet.

Kvarntorpshögen hade förändrats sedan jag sist såg den på 1970-talet. Då var den svart och skitig. Nu var den vacker och trolsk. Andar genomförde sin dans på toppen.

• Författare: Mats Widgren ·
• 15:28
• Kategori: Europeiska landskap

Det finns fortfarande en del kollegor som är mycket skeptiska mot att man ska hantera Geografi som en helhet.  Är det så här de tänker sig den samlade Geografin så förstår jag dem:

Klicka på bilden om du närmare vill undersöka hur "Den Hvide Race (Englænderinde)" ser ut

Men det har faktiskt runnit en del vatten i Akerselva sedan sedan denna bok publicerades i Kristiania 1902. Och det har också runnit en del vatten under broarna både i Fyrisån och Akerselva sedan det var radikalt (och på sätt och vis kanske motiverat) av de kritiska samfunnsgeograferna i Oslo att bryta sig loss från Geografi-institutionen och i stället bli en underavdelning till sociologin. Men frågan om geografins tillhörighet till fakulteter inom universiteten och avdelningar av forskningsråden fortsätter att ge upphov till både byråkratiska och idémässiga problem. I Stockholm hör vi till två olika fakulteter, har ett bra samarbete och har dessutom Geografi som (fortfarande det enda?) fakultetsövergripande huvudområdet på Mastersnivå. I Oslo är ämnet uppdelat på olika institutioner och fakulteter, men inte i Trondheim och Bergen. Ett svårstyrt pastorat.

Men min uppfattning är att ett samarbete mellan samhälls/kulturgeografer och naturgeografer idag kan säkra att miljöfrågorna får en bra samhällsvetenskaplig belysning. Alltför många så kallat tvärvetenskapliga miljöforskningsansatser är svaga på att hantera samhällsvetenskapens frågor om makt, kön och klass.

• Författare: Mats Widgren ·
• 15:01
• Kategori: Geografi
• · Kommentera

Michael Sheridan kommer till Stockholms Universitet på tisdag. Se mer nedan. För mig är han för evigt förknippad med växten nedan.

En Dracaena på Östermalm i Stockholm.

Ni har alla sett en Dracaena. Och de något mer avancerade krukväxtodlarna (inte jag) vet att den är mycket tacksam att plantera om. Man kan tydligen knipsa av en liten bit av en stam och sätta ner i jord så växer den upp. Denna egenskap har också gjort att den har kommit att få en helt speciell symbolisk roll i det afrikanska landskapet.  Själv kände jag först bara till att den användes bland Chagga på Kilimanjaros sluttningar som gräns- och gravmarkör. Men Michael Sheridan presenterade på ett möte vi ordnade på Maweni farm i Usambara-bergen¨i Tanzania i oktober 2006 en översikt över Dracaena i Afrika. Han visade hur den nästan över hela sitt utbredningsområde har denna viktiga symboliska betydelse. Den kan därför användas som en ingång till att förstå äldre markägosystem, gränser och föreställningsvärld.

I februari fick vi äntligen ut vårt specialnummer av International Journal of African Historical Studies från Usambara-mötet. Den som vill följa upp krukväxtspåret och förstå de globala kopplingarna mellan Östermalm och Afrika kan läsa vidare i Michael Sheridans uppsats "Tanzanian Ritual Perimetrics and African Landscapes: The Case of Dracaena".

Nu kommer Mike till Stockholm för att tala om ett närbesläktat tema:

Deforestation, resilience, and the conservation of sacred sites in sub-Saharan Africa: A Tanzanian case study

Välkomna till Y22 i Geovetarhuset tisdagen den 12 maj kl 13.15

• Författare: Mats Widgren ·
• 08:56
• Kategori: Global miljöhistoria

Måste vi verkligen tala om land grabbing på svenska? Finns det inget svenskt ord? Baggböleri ligger nära i betydelse, men den ordagranna översättningen markrofferi är väl både talande och praktisk?

Men det jag egentligen ville säga var att den som vill följa vad som sker inom den stora globala omfördelningen av jordbruksmark -- 20 miljoner hektar är i rullning just nu  -- gör klokt i att skapa ett RSS-flöde till Food crisis & the global land grab, där nyhetsartiklar och nyhetsbloggar från världen över på detta tema återfinns.

Bönder i Tana-deltat i Kenya protesterar mot att deras jord tas i från dem om den planerade markaffären mellan president Kibaki och Qatar kommer att genomföras. Se vidare på Edgar C. MBanzas blog Blog Chemk'Africa.

• Författare: Mats Widgren ·
• 06:38
• Kategori: Geografi
• · 1 kommentar
• · Kommentera

Bloggen under denna rubrik återfinns här..

• Författare: Mats Widgren ·
• 06:38
• Kategori: Geografi
• · Kommentera

Jag har den senaste tiden undrat över hur man i ett globalt sammanhang värderar jordbruksmark. Om ett hektar av Skånes bästa jord kostar ungefär 50 000 kronor (stämmer det?) och det kan kosta tio gånger så mycket i Nederländerna, hur mycket är då ett hektar värt i tropikerna där den biologiska produktiviteten är mycket högre -- eller i det ryska svartjordsbältet?

I en nyhetsartikel idag i The Malaysian insider uppges att IFPRI gjort en uppskattning av värdet i den senaste tidens överenskommelser om stora globala markaffärer:

"The Washington-based International Food Policy Research Institute (IFPRI) estimates the value of signed farmland deals in recent years, as well as those in the pipeline, at between US$20 billion (RM72 billion) and US$30 billion, covering an area of 20 million ha — 20 per cent of the entire amount of arable land in the European Union."

Om jag räknat rätt så handlar det alltså om 1000 US dollar per hektar. Det är lite jämfört med vad marken kostar i Skåne, men sannolikt mycket jämfört med vad markförvärven kostar köparna. I en rapport från IFPRI (se tabellbilagan)  uppges till exempel att en överenskommelse träffats mellan SEKAB och Mozambique om 100 000 hektar. Jag vet inte om denna överenskommelse är träffad eller om det bara är en en tidningsanka. Men man undrar ändå om vad de tänkt sig att  betala. Om marken värderas till 1000 dollar per hektar så borde 100 000 hektar vara värt 100 miljoner dollar. Är det vad SEKAB tänker betala till Mozambique? Eller har jag snubblat på nollorna??

Kartan nedan är hämtad från IFPRIs hemsida och visar köpare (röda) och säljare (gröna). Klicka på bilden nedan för en klickbar version, där uppgifterna bakom varje kartnål kan sökas.

• Författare: Mats Widgren ·
• 10:38
• Kategori: Geografi
• · 3 kommentarer
• · Kommentera

Anders kommenterar min blog om landgrabbing. Han ogillar baksäteschaufförer och hänvisar bl.a. till att SEKAB  "gärna låter sig granskas av WWF och Oxfam för att få sin satsning så grön som möjligt". Men var och en som kan läsa, kan se att OXFAMS syn på biobränslen liksom WWFs hittillsvarande ståndpunkter stämmer mycket väl övererens med det som vi baksäteschaufförer gav uttryck för i DN-artikeln. Vad jag förstår håller WWF på med ytterligare granskningar kring Rufiji-deltat och vi väntar med spänning på resultatet.

Berätta gärna lite mer Anders om hur det ser ut från framsätet.

• Författare: Mats Widgren ·
• 10:10
• Kategori: Klimat och landskap
• · Kommentera

Ur mailskörden i kölvattnet av SEKAB-affären saxar jag ett klokt uttalande om situationen i Tanzania: 

"Den eksisterende uklarheten rundt jordrettigheter stiller krav til investorers etikk ut over det å forholde seg til det som er rettslig sett er mulig!" Det skriver Ingunn Ikdahl som är doktorand i juridik vid Universitetet i Oslo.

Norwatchs rapport "Sementgiganten Scancem og böndene fra Boko" illustrerar problemet.

Bebyggelse och åkrar på det som är Scansems mark. Om området faktiskt tillhörde befolkingen i Boko fram till 1990-talet, hur lyckades då företaget Scancem få ett lagligt bevis på att marken var deras? Ser mer i Norwatchs rapport.

• Författare: Mats Widgren ·
• 08:32
• Kategori: Klimat och landskap
• · Kommentera

Nättidskriften Development Today fortsätter att visa sin styrka på undersökande journalistik vad gäller skandinaviskt bistånd. Nu har de en artikel som innehåller nya uppgifter om innehållet i samtalen mellan Sida och SEKAB och som ger bilden av vad som sker bakom kulisserna. Intrycket blir ett annat än det som man får av Sidas uttalande. Tydligen kommer en ny stödform från Sida kunna tas i anspråk för att SEKAB ska kunna fortsätta verksamheten.

• Författare: Mats Widgren ·
• 08:00
• Kategori: Klimat och landskap
• · Kommentera

• Författare: Mats Widgren ·
• 23:08
• Kategori: Klimat och landskap
• · 3 kommentarer
• · Kommentera

Här händer det!!

Genom ett lyckligt sammanträffande blir det tre intressanta miljöseminarier på raken i maj på Kulturgeografen.

Michael Sheridan har bl.a. forskat om det lokalt framvuxna bevattningssystemet i Pare-bergen i Tanzania och har nyligen medverkat i ett specialnummer av Journal of African Historical Studies, som jag redigerat tillsammans med Thomas Håkansson och och Lowe Börjeson. Nu är han gästforskare i Lund och kommer hit den 12 maj för att tala på temat  "Deforestation, resilience, and the conservation of sacred sites in sub-Saharan Africa: A Tanzanian case study" 

Hos våra kollegor bland geograferna i Cambrdge har vi alltid haft bra kontakter med de som håller med politisk ekologi och utveckling i länder i Syd. men Cambridge har även framstående geografer som sysslar med miljöfrågor i England och Europa.  Nu är Susan Owens här i stan som Kungaprofessor (!) vid resilienscentret och vår samhällsplanerarprofessor Gunnel Forsberg har passat på att bjuda in henne för att tala om  Making a difference? Knowledge, environmental policy and politics den 19 maj.

Alf Hornborg har nyligen flyttat in på Kulturgeografen i Lund med sin humanekologiska avdelning. Han brukar kunna provocera en del med sina rättframma analyser av vad det är som ligger bakom dagens miljöproblem (se till exempel i DN ). Han har också utvecklat en kritik mot resiliensbegreppet. Här ska han tala om Resilience in a zero-sum world  den 26 maj. Det seminariet har tillkommit för att våra studenter på Mastersprogrammet Globalisation, Environment and Social Change ska få diskutera med honom. De läser en del  av hans texter på kurserna.

Fullständigt program för dessa tre seminarier hittar du här. VÄLKOMMEN på seminarierna.

• Författare: Mats Widgren ·
• 17:40
• Kategori: Geografi
• · Kommentera

Bodil Ceballos (mp) ställer , med utgångspunkt i Swedwatch´s biobränslerapport och vår DN-artikel om biobränsle i Tanzania ett antal frågor till biståndsministern Gunilla Carlsson. Läs hennes interpellation.

• Författare: Mats Widgren ·
• 09:00
• Kategori: Klimat och landskap
• · 1 kommentar
• · Kommentera

När jag undervisar studenter i det vackra, idylliska svenska landskapet om de avhysningar av landbönder (arrendatorer), som skedde under 1600-och 1700-talets säteribildningar, brukar det väcka viss undran. När man står inför den till husgrunder förvandlade bytomten vid Halleby i Östergötland, i nära anslutning till det äldre stensträngsområdet, eller bönderas bevarade tegmönster vid Kavlås säteri i Hömbs by utanför Tidaholm brukar de fråga: Vad blev det av bönderna? Hur kunde jordherren bara avhysa dem och lägga by och åkermark för fäfot?

När jag berättar för djurskådande turister och vänner om att den fantastiska "vildmarken" i Ngorongorokratern är resultatet av  en avhysning av de pastoralister,  som bott där sedan den tyske farmaren Adolph Siedentopf flyttade från sin gård i kraterbotten 1916, brukar också några förvånade ögonbryn höjas. 1954 skedde de första avhysningarna men den slutliga avhysningen av massajer skedde under det självständiga och socialistiska Tanzania. "Som en konsekvens av villagiseringsprogrammet under mitten av 1970-talet och av den hårdnande naturbevaranderegimen avhystes de i slutet av 1970-talet" skriver Kaj Århem i sin bok Pastoral man in the garden of Eden.

Det finns alltså en lång tradition av avhysningar i många länder i Afrika, under kolonialtiden såväl som under den tidiga självständigheten. Den fortsätter nu i den neoliberala epokens afrikanska stater.  Se till exempel på vad som just nu pågår i Morogoro-regionen  och i Rukwa-regionen i eller nyligen hänt i Dar es Salaam i  Tanzania.

Det finns få marker i Tanzania som inte utnyttjas eller bebos av folk. De gigantiska plantager som nu planeras från olika biobränslebolag i Tanzania, inklusive det svenska SEKAB, kommer förr eller senare att ställas inför att folk måste flytta sin från bosättningar och odlingar och flytta sina  boskapshjordar från marker som de använt sedan länge. Enligt lagen kan det hävdas att de inte har rätt att vara där. Men den tanzanska lagstiftningen kring mark är en soppa av olika lager av beslut, där förstatligandet av all mark under Nyerere ligger som en legal bottenklang: "all land in Tanzania is public and vested in the president, as trustee on behalf of all". (Är det socialism eller feodalism vi talar om?) Det innebär att det som i det gamla Sverige skulle betecknas som långvarig hävd, har liten chans mot statens anspråk. I London däremot fick en uteliggare lagfart på sin koja med omnejd i Hampstead Heath på basis av tjugo-årig hävd.

När biobränsleföretag lovar att de ska följa "landets lagar och praxis" (SEKABs svar till vår debattartikel) blir jag alltså inte särskilt imponerad över deras "corporate social responsibility". Varför ser man inte mera kritiskt på Tanzanias marklagstiftning och på den praxis som man kan se tillämpas vid de pågående avhysningarna ("seizure of cattle", "brutal beating", "flatten and demolished homes") Varför tycker man det är så självklart att man i de gamla Sovjetrepublikerna ska ge marken tillbaka till de som ägde den före socialiseringen eller att svarta i Sydafrika ska få tillbaka de marker som de, före apartheid, hade långvarig, men icke lagfaren hävd på. Och varför kan samma syn inte gälla i Tanzania?

"Evictions should only be an option in circumstances where physical safety of life and property is threatened, where contract agreements have been breached, or under fair eminent domain procedures. It must be by due legal process, equally applicable, contestable, and independent, and where the cost of eviction is fully compensated. "

Det konstiga uttrycket eminent domain procedures syftar på den rättsprocess som staten kan använda då den måste ingripa mot  privata egendom för att säkra allmänna intressen som vägar, skolor etc.

• Författare: Mats Widgren ·
• 21:18
• Kategori: Klimat och landskap
• · Kommentera

Det är intressant att se vilken genomslag debattartikeln om SEKAB genast fick. SEKABs svar är lamt och innehåller "bara skåpmat" för att citera vad de själva sa om vår artikel, De ger inte svar på frågorna och verkar dessutom skämmas för de lägger inte ut svaret lätt åtkomligt på sin hemsida. (Där har de i stället idag lagt upp den en månad gamla GP-artikeln där bl.a. Rockström av okända grunder försvarar SEKAB.) De lyckas inte klargöra om de ska dra sig ur, som de sa i pressen i går, eller bara skaffa nya finansiärer som de säger i pressmeddelandet.

Intressant är också ledaren i Örnsköldsviks Allehanda (ob.lib) som under rubriken Granska affärsmetoderna skriver de bl.a.:

"Det här är knappast vad kommunledningarna väntade sig när beslutet att omstrukturera och avveckla Tanzania togs. Att kratta manegen för nya ägare genom att jaga biståndsmedel och samtidigt anklagas för baggböleri och jämföras med dåtidens kolonialherrar drar kommunen ner i smutsen. Det visar med all tydlighet hur fel hela Sekab-äventyret blev.

Vi har krävt det förut. Papperen på bordet. Den oberoende utredning som ska granska Sekab-affären och där direktiven till utredningen just nu skrivs måste även titta på affärsmetoderna och hur de olika projekten kommit till och bedrivits. "

• Författare: Mats Widgren ·
• 18:15
• Kategori: Klimat och landskap

Som väntat är det till Norrland man ska gå för att få lite koll på vad som händer i Tanzania. Mittnytt (text , TV-inslag) och Örnsköldsviks allehanda är bara några av de många norrlandsmedia som har uppmärksammat vår debattartikel i DN.

Det är mycket vaga svar man får från SEKAB i dessa inslag och inga svar på vår sakkritik även om de säger att vi har fel.

"Artikeln bygger på skåpmat och kommer sig av en artikel i en afrikansk tidning", säger SEKABs VD Björn Edström till Örnsköldsviks allehanda.

Vad gäller fusket med miljökonsekvensbeskrivningen så säger Edström "Vi försöker få tag i konsulten på Orgut som skrivit studien, men vi har inte lyckats med det än." Men de frågorna är ju redan utmärkt utredda i den norskbaserade nättidskriften Development today, som vi byggde på.

Uppenbart är att SEKAB försöker rädda projektet -- eller rättare sagt rädda sina pengar. De har tidigare i Örnsköldsviks allehanda sagt att de vill "kratta manegen" för andra investerare och förnekar inte att de gått till SIDA i det ärendet. Lyssna på SEKABS vds planer på att minska förlusten genom att bereda vägen för att något annat bolag ska kunna genomföra projektet.

Manegen krattas för nästa steg i cirkusen.

• Författare: Mats Widgren ·
• 19:03
• Kategori: Klimat och landskap
• · 1 kommentar
• · Kommentera

• Författare: Mats Widgren ·
• 00:56
• Kategori: Klimat och landskap
• · Kommentera

En grupp forskare från tre universitet i Tanzania har, på bekostnad av svenska ambassaden i Dar es Salaam, genomfört en studie av förutsättningarna för storskalig biobränsleproduktion i Tanzania. Deras slutsatser går inte direkt på samma linje som SEKAB. De föreslår att ingen mer tilldelning av mark till stora biobränsleprojekt ska få ske förrän det legala ramverrket har utvecklats:

"It is strongly recommended that allocation of more land for bio fuel should be stopped until conducive conditions have been put in place for sustainable bio fuel production." skriver de som sin första rekommendation.

Rapporten liksom andra viktiga dokument om biobränsle i Tanzania kan laddas ner från http://drop.io/omsekab

Där finns också en version av den ännu inte offentliggjorda miljökonsekvensbeskrivningen för SEKABs projekt i Bagamoyo samt debattartiklar i tanzansk press.

Som ett stöd till de studenter på Stockholms Universitet som studerar biobränsle inom ramen för programmet Globalisation, envrionment and social change har jag upprättat en hemsida med uppgifter om pågående mastersprojekt och  en del andra intressanta länkar kring biobränsle i Östafrika.

• Författare: Mats Widgren ·
• 08:18
• Kategori: Klimat och landskap

• Författare: Mats Widgren ·
• 07:24
• Kategori: Klimat och landskap
• · Kommentera

En av de frågor som  forskare i humaniora och samhällsvetenskap brottas med i dessa dagar är hur man ska publicera för att nå ut. Dessutom ska man på något sätt förhålla sig till en värld där allt ska bli mätbart och där Vetenskapsrådet av regeringen har fått i uppdrag att sköta bibliometriska mått som grund för medelsfördelning.

Det är ingen tvekan om att synlighet i internationella tidskrifter är en viktig och av många humanister och en del samhällsvetare underskattad del av forskningens internationalisering. Men jag har alltid menat att det borde gå att kombinera den bästa av två världar: monografins djup och en större internationell synlighet genom fler internationella artiklar. Det gäller också att se till att monografierna syns och citeras - vare sig det rör sig om doktorsavhandlingar eller om böcker på internationella förlag.

Därför är det extra roligt när de internationalla tidskrifterna recenserar  avhandlingar från institutionen. Garth Myers vid University of Kansas rosar i Urban Studies (vol 44, nr 12, 2487-2946) Marianne Kjelléns avhandling.

Men Garth Myers  ger också en eloge till hela serien Stockholm Studies in Human Geography och till forskargruppen PPP som utvecklats och letts av Gunilla Andrae på institutionen. Så här skriver Myers bl.a. om serien och om PPP:

"This series publishes the highest-quality dissertations that Stockholm’s Human Geography Department produces. Seven of the eight dissertations so honuored since 1999 have been Africa-based and four of these have had an urban focus; a fifth is now forthcoming. --  A great deal of the credit for this concentration of excellence lies with the department’s research group on People, Provisioning and Place (PPP) in African Cities, ably led by Gunilla Andrae. The PPP research group has developed quite a knack for combining what one expects of a quality dissertation—thorough, rich and original empirical research—with probing interrogations of cuttingedge theory (Byerley, 2005; Cadstedt, 2006; Lourenco-Lindell, 2002)."

Grattis till Gunilla Andrae, Marianne Kjellén, Andrew Byerley, Jenny Cadstedt och Ilda Lourenco-Lindell!! Och dessutom till  Onyanta Adama-Ajonye, som är den femte som Myers nämner att hon var på gång när detta skrevs.

• Författare: Mats Widgren ·
• 16:04
• Kategori: Forskning och forskningspolitik
• · Kommentera

Just som man trodde att det svenska biobränsleäventyret var över så börjar det hända konstiga saker. Ett antal forskare, däribland SEIs och resilienscentrets direktör Johan Rockström, skriver ett debattinlägg i GP och kritiserar dem som har kritiserat SEKABs idéer. Det är ett märkligt inlägg. Jag förstår inte vad de vill ha sagt. De vill ha en biobränslesatsning i Tanzania som är bra för de fattiga, bra för miljön och bra för koldioxidbalansen. Ja det vore väl kul om det gick att ordna, men det är ju just bristen på hänsyn på alla dessa kanter som gör att SEKAB har fått så mycket kritik. Något annat har väl inte kritikerna kritiserat? Vad är det egentligen skribenterna i GP vill ha sagt? Vill de försvara SEKABs sätt att lösa detta (med plantager och avhysningar) ? Hur ser den biobränslesatsning ut som tillfredsställer alla dessa krav? Menar de verkligen att SEKAB var på väg till en sådan miljömässigt och socialt försvarbar satsning?

Lite mera rakt på sak är Stockholm Environment Institute som genom sitt Tanzaniakontor i tidningen Guardian i Tanzania  (följ länken till Biofuel-Arvidson)i förrgår uttrycker tydligt att det är SEKABs strävanden de vill stödja.  

Från Dar es Salaam kommer vidare rykten om att SEKAB-kontoret där  inte alls är på väg att läggas ned, vilket sades i pressmeddelandet här. I stället sägs att de jobbar för att hitta en annan finansiering. Och var står SIDA?

Lars Johansson, som följer debatten både i Tanzania och i Sverige ger lite mer bakgrundsinformation och debatterar frågan i sin blog. Läs den så kanske ni blir lite mer kloka (eller mer förvirrade) på denna konstiga härva. Äventyret är uppenbarligen inte slut. 

• Författare: Mats Widgren ·
• 22:44
• Kategori: Klimat och landskap
• · Kommentera

Det är svårt att i korta ord beskriva 500-årsinitiativet i Sydafrika. Texten som återfinns på hemsidan behöver, för en svensk publik, en slags översättning som inte bara består av att översätta engelska till svenska. I bakgrundshistorien finns förstås problemen runt apartheid och arkeologerna på Pretoria-universitetet som grävde ut rika järnåldersboplatser men inte publicerade dem, eftersom de på något sätt inte stämde med apartheids historieskrivning. Men det är mer komplicerat än så. Det har funnits en skarp skiljelinje mellan historia och arkeologi, som man nu försöker överbrygga. Apartheids påverkan på arkeologin har varit mycket mera lömsk än att bara dölja spåren efter järnålderns svarta bosättning. En annan och viktigare tendens, bland de arkeologer, som inte hört till apartheid-försvararna, har varit en slags etno-essentialism som lagt stor vikt vid att identifera etniska grupper utifrån deras skilda keramik, men i mindre utsträckning identiferiat historiska skeenden, undersökt hur identitet och etnicitet skapats och omskapats och forskat kring kontakterna mellan europeer och afrikanska samhällen. Afrikanska grupper har i arkeologins värld existerat i ett slags etnografiskt presens med "bantu cattle pattern" och distinkta keramiktraditioner, åtskilda från historiens skeenden. Jag har tidigare bloggat om ett märkligt mastodontverk, som representerar denna tradition.

Med 500-års-initativet och med den första publikationen från den gruppen öppnas dörren för en post-post-apartheid-forskning inom historia och arkeologi, som kan gripa sig an väsentliga historiska problem under de senaste 500 åren, med metoder från arkeologi, muntlig historia och de skriftliga källornas historia.

Själv lusläser jag förstås undersökningarna av terrass-systemen och fägatorna i Bokoni, som jag själv skrivit kortfattat om (under namnet Marateng) efter ett besök där på 1990-talet. Men jag fascineras lika mycket av historien om hur gruppen Kekana Ndebele under hövding Mugombane  av trekboers blev belägrade och utsvultna i en grotta under en månad 1854. Kvar finns ett rikt arkeologiskt material och till och med mumifierade lik, som bidrar till bilden av Sydafrikas mörka historia.

• Författare: Mats Widgren ·
• 21:35
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

I Sydafrika har man under årens lopp haft olika sätt att genom historieskrivning motivera det koloniala övergreppet mot de befolkningsgrupper som fanns i området tidigare. Beskrivningen av hur européer och afrikanska jordbrukare från var sitt håll samtidigt koloniserade området och möttes vid Fish river är den som är den mest spridda. (se en version av denna historieskrivning från 1976 på denna länk).  Den historien har även många svenska allmänbildade människor fått med sig. Svagheten i argumentationen ligger förstås först och främst i tanken att jordbrukares markrättigheter skulle stå över jägare/samlares och pastoralisters. Men det är dessutom så att afrikanska jordbrukare var väl etablerade omedelbart öster om Fish river (i trakten av nuvarande East London) redan vid början av 1000-talet. Det gjorde arkeologiska inventeringar och utgrävningar klart redan på 1970- och 1980-talen.

En annan i Sydafrika väl spridd lögn var att större delen av norra och östra Sydafrika vid 1800-talets slut skulle varit så gott som folktomt under 1800-talets senare hälft efter oroligheter under den "stora oredan" -- mfecane.

Hos vänner och kollegor i Sydafrika fick jag i den gångna veckan hjälp att få fram underlag till en karta över afrikanskt jordbruk under de sista tusen åren. Jag fick också se den fantastiska dokumentsamlingen The right to the land där två sydafrikanska historiker redan 1974 samlade fakta och lögner kring markfrågan i Sydafrika. Som ett exempel på "the myth of the empty highveld" återger de kartan ovan, som publicerades 1891 och som fått en stor betydelse i den allmänna (miss-)förståelsen bland en många vita sydafrikaner i den frågan. I det område som karaktäriseras som  "Territory almost depopulated by the Zulu wars before 1834" fanns under 1800-talets först hälft i själva verket ett antal stora kungadömen med huvudstäder på tiotusentals invånare, omfattande jordbruk och stora boskapshjordar. 

• Författare: Mats Widgren ·
• 08:51
• Kategori: Alla
• · Kommentera

Jag hoppas verkligen att alla läsare tog följande mening ur min förra blog på rätt sätt:

"Under alla omständigheter var Sverige skapat av inlandsisen och det var först när isen drog sig tillbaka som de första svenskarna med tveksamma steg klev över till sitt nya fäderneland över den landtunga som sedan kom att bli Öresund." 

Jag menar att myten om att Sverige, jungfruligt och bart, skapades av en skrapande inlandsis, har haft alltför stort inflytande på den nationella självbilden. Det har också lett till att svenska välutbildande människor har en ganska dimmig uppfattning om vittring och jordmånsbildning, men kan en massa om rullstensåsar och isräfflor. Vittring och djup jordmånsbildning är företeelser som är helt väsentliga för att förstå det globala landskapet.

När geomorfologerna nu börjar tolka det svenska landskapet mer i termer av det globala och uppmärksammar gamla vittringsformer (från före sista istiden) även i de områden där isen verkligen har rört sig -- t.ex. i Småland och södra Östergötland, så markerar det en globalisering av vår allra äldsta historia. Jordmånsforskare och arkeologer har, mig veterligen, inte tagit tag i frågan.

I Sydafrika brukar man med ett vackert uttryck tala om "castle kopjes" efter ordet koppie på afrikans. Det är inte heller något man väntar sig att finna i Sverige. Men Mats Olvmo och hans medarbetare hittar castle-kopjes i Malexander!

Olvmo et al (2005) Saprolite remnants as indicators of pre-glacial landform genesis in southeast Sweden (Geografiska Annaler 2005  A 87A    447-460)  

• Författare: Mats Widgren ·
• 00:07
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

Torbildning norr om Pajala (ur Hättestrand och Stroeven 2002) 

När jag gick i gymnasiet var inlandsisen som en väghyvel och när jag läste lite kvartärgeologi för mycket länge sedan var den som en plastisk massa som rann fram över landet. Under alla omständigheter var Sverige skapat av inlandsisen och det var först när isen drog sig tillbaka som de första svenskarna med tveksamma steg klev över till sitt nya fäderneland över den landtunga som sedan kom att bli Öresund.

Sedan dess har naturgeografiska kollegor på tunnelbanan och i andra korta möten grymtat något om att isen på vissa ställen inte alls rörde sig utan låg som ett djupfrysande täcke över den gamla marken från den förra interglacialen. Det skulle innebära att den mark som kan ha trampats av människor för 125 000 år sedan skulle legat kvar så gott som ostörd. Jag har på sistone frågat en del arkeologer om de har koll på detta, men det verkar inte som om det är vida känt. När jag häromsistens försökte förklara djupfrysningen för en sunt skeptisk arkeolog märkte jag min egen dimmighet i frågan och var tvungen att vända mig till sakkunskapen i geohuset. Redan 1994 skrev Johan Kleman om detta i en artikel. Den var inte så lätt att förstå, men när Johan hänvisade till Clas Hättestrands och Arjen Stroevens artikel från 2002 (som jag har knyckt bilderna ifrån),  så trillade tioöringarna ned. Såna bergsklackar har jag sett förr, men aldrig i Sverige, utan i östra och södra Afrika, där s.k. torbildningar är vanliga. (En inlandsis, som rör sig, skulle väl antagligen rasera torbildningarna på nolltid). När jag ser på bilden ovan tänker jag på klippdassar, som i Botswana och Zimbabwe gärna bor i sådan formationer. Men bilden nedan, av de djupt vittrade bergen i Pajala påminner mest om bergen i Kalle Anka. Nu svarar vännen arkeologen i ett mail att man kanske skulle kunna hitta boplatslägen på läsidan av dessa tor-bildningar. Finns det några arkeologer som har kollen på var dessa ytor finns och har varit ute och letat?? Vem hittar den första boplatsen?

Kalle Anka-berg från Canyonlands ?  Själv tänker jag mest på en pufform så låg under en sån där samling i Botswana när jag skulle leda en grupp studenter upp på ett krön. Den som en gång hört en pufform puffa glömmer det inte.... Tack Clas och Arjen som jag knyckt bilderna från ur uppsatsen.

• Författare: Mats Widgren ·
• 00:21
• Kategori: Global miljöhistoria
• · 1 kommentar
• · Kommentera

EU har som bekant fattat ett riktigt dumt beslut när det gäller centrala direktiv om vad som är en stödberättigat betesmark. Eskil Erlandsson berättar på regeringens hemsida att han gjort vad han kan för att lindra detta, dels genom att få gränsen höjd till 60 i stället för 50 träd per hektar, dels genom en annan kompletterande stödform. Men grundproblemet kvarstår. Den svenska hagen är underkänd. Det saknas förståelse i EU för det rikt varierade jordbrukslandskapet och dess historia.

Landskap har hittills inte heller figurerat som ett tema för forskningsdirektoratets utlysningar i det sjunde ramprogrammet. Det kanske det blir en ljusning på nu. Det sägs att 2011 ska man kunna söka om medel för forskning om natur- och kulturlandskap.  Samtidigt arbetar vi i  en grupp inom European Science Foundation för att i en Science Policy Briefing lyfta fram landskap som viktigt europeiskt forskningsområde. Det går långsamt fram för det finns även bland forskarna så många olika idéer om vad som är det viktigaste. Men till sommaren ska det komma.

Tills det blir större förståelse för landskapshistoria i EU får vi fortsätta att protestera. Stöd Gryts skärvårdsförening i deras upprop. Besök följande länk.

• Författare: Mats Widgren ·
• 09:50
• Kategori: Alla
• · Kommentera

Sekab lägger ner sina Tanzania-projekt meddelade Sveriges radio i fredags. Bra! Man kan bara hoppas att de inte hittar köpare till de projekt de har påbörjat i Rufiji och innanför Bagamoyo. Men risken är väl att några av de andra biobränsle-aktörerna som är verksamma i Tanzania - och som kanske har bättre kapital i ryggen - kan intressera sig för samma områden.   

Synd om de anställda -- 70 i Sverige får gå som en del av samma omstrukturering och 15 i Tanzania. Vilket spel med kommunala pengar och med folks och markers framtid!! 

• Författare: Mats Widgren ·
• 08:47
• Kategori: Klimat och landskap
• · Kommentera

När jag jobbade ett år i Norge i mitten på 1990-talet var den allmänna uppfattningen bland arkeologer och historiker att man i Norge inte kunde tillämpa de svenska metoderna inom landskapshistoria och kulturmiljövård när det gäller användandet av äldre kartor.  - Vi har nästan inga äldre kartor, fick man ofta höra. Och det är sant, det finns mycket färre kartor och de som finns är generellt sett yngre än de svenska. Men de finns, och det går utmärkt att använda på samma sätt som de svenska. Det visade vi i en rapport Historiske kart og kulturminnevern. En metode for landskapsanalyse. (NIKU 1997). Utskiftningskartorna, dvs de som närmast motsvarar våra laga skiftes-kartor, är särskilt rikligt förekommande i Väst-norge.

Bilden hämtad från Frans-Arne Stylegars blog 

Nu visar Frans-Arne Stylegar i sin blog, med ett elegant exempel från  Lista, på den stora potential som ligger i utskiftningskartorna och det därtill hörande arkivmaterialet, när det gäller att komma åt fornlämningar och andra landskapselement från före kartornas tid.

• Författare: Mats Widgren ·
• 11:13
• Kategori: Alla
• · Kommentera

Vetenskapsrådets ledning tar i en artikel i Uppsala Nya Tidning ställning i frågan om den stoppade lögndetektorartikeln av Anders Ericsson och Francisco Lacerda. Se mer om själva sakfrågan på Francisco Lacerdas blog.

Det är bra att hela vetenskapssamhället tar ställning till detta. Frågan belyser också ett annat problem i vetenskaplig publicering. Trots att tidskriften tagit ut artikeln ur nätversionen har uppenbarligen författarna ingen rätt att lägga ut artikeln på sin egen hemsida. Det strider ju grovt mot idéerna i Berlindeklarationen om open access.

• Författare: Mats Widgren ·
• 08:36
• Kategori: Alla
• · 1 kommentar
• · Kommentera

Vintern 1608 i Nederländerna, Hendrik Avercamp

Rubriken ska inte läsas bokstavligt, Jag avser inte ta ställning till personlighetens roll i historien, men vidarebefordra några forskningsrön som sätter äldre global landskapshistoria i ett nytt perspektiv. Den lilla istiden är den allmänt förekommande benämningen på den period av kallare klimat som rådde - i alla fall i norra Europa - under 1500-1700-talen.

Nu kommer allt fler data fram som tyder på att den (åtminstone delvis) var människoskapad. Det låter kanske som om en vildsint hypotes, men den går tillbaka på Wiliam Ruddimans tes om att den antropogena påverkan på klimatet inleddes, inte för 200 år sedan, utan för 8000 år sedan. Ruddiman drev den tesen i sin artikel  The anthropogenic era began thousands of years ago (2003 i Climate change). De utsläpp av koldioxid som förorsakats av de första böndernas röjningar av skog skulle enligt Ruddiman kunna förklara varför växthusgaser och klimat inte betedde sig på samma sätt under vår nuvarande mellanistid som de gjorde under de tidigare mellanistiderna.

Ruddiman visade också, som en följd av denna slutsats, på möjligheten att pester och jordbrukskris under 500-tal och 1300-tal kunnat påverka kolbalansen och att igenväxande jordbrukslandskap vid dessa kriser fungerat som stora kolsänkor. Men Ruddiman var inledningvis inte uppdaterad på den senaste forskningen kring Sydamerikas omfattande förkolumbiska jordbrukslandskap och dess öde under 1500-talen. Därför underskattade han igenväxningens omfattning. Sedan dess har det kommit nya bevis för att de sjukdomar som de europeiska kolonisatörerna förde med sig till Amerika, och den omfattande igenväxning av kulturmark som de ledde till, verkligen har påverkat klimatet. En tvärvetenskaplig grupp av antropologer och klimatologer har senare i en artikel lyft fram de aktuella data som finns om den förödande påverkan på demografi och landskap som följde på Columbus resor.

Om alla data håller och analysen är riktig så har alltså koloniseringen av Sydamerika och de fasansfulla följderna för ursprungsbefolkningarna där, bidragit till att dämpa den globala uppvärmning som igångsattes av de första jordbrukarna, och det har i sin tur lett till de bistra förhållandena i Europa under 1600-talet.  Nyligen kom preliminära resultat från fältundersökningar i Sydamerika som tycks bekräfta slutsatsen.

Utsläppen förorsakade av skogsröjning i förindustriell tid var givetvis årligen mycket lägre än de som förbränning av fossila bränslen senare bidrog med, men å andra sidan har de hunnit verka över 8000 år jämfört med den industriella epokens 200 år. Därför kan det, enligt Ruddiman faktiskt vara så jordbruket (än så länge) har bidragit med en större andel av dagens växthusgaser i atmosfären, än det som kommer från de fossila bränslena.

Jag kan inte ta ställning till om den antropogena hypotesen för förindustriell tid kan anses vara säkert belagd inom klimatforskningen. Det finns klimatforskare som i frågasätter Ruddiman. Under alla omständigheter ställer dessa nya hypoteser helt nya krav på agrarhistoriker, arkeologer och historiska geografer. När det gäller metangaser och koldioxid bygger klimatforskarna på ytterligt exakta resultat från tre kilometers borrningar i Vostok-isen, men när de ska skaffa data om markanvändning i detta långa tidsperspektiv använder de grovt generaliserade data utan god upplösning i tid och rum. Det är en av orsaker till att resultaten kan svaja åt olika håll.

• Författare: Mats Widgren ·
• 16:36
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

Jag har inte läst och inte engagerat mig djupt i Jared Diamonds bästsäljare Collapse (på svenska Undergång: civilisationernas uppgång eller fall). Men jag har inte undgått att i olika sammanhang lyssna på kritik och diskussioner och läst några recensioner.

Av någon anledning har jag fått intrycket att mycket av det han skrivit är tveksamt, men att skildringen av Påsköns nedgång skulle vara det riktigt väl grundade i hans bok. Men Thomas Malm fick mig i höstas på ett ögeografiskt symposium att förstå att skälet till att Påskö-exemplet fått sån retorisk kraft,  snarare ligger i metaforen om jorden som en ö, än i vad som faktiskt skedde på Påskön. Thomas hävdar att  No island is an "island". De öbefolkningar, som inte  haft kontakter med sin omvärld finns inte, enligt Thomas. Alltså är liknelsen mellan Påskön och jorden en dålig liknelse.

Joseph Tainter skriver nu om bl.a. Påskön i en recension av fyra olika  böcker på kollapstemat. Enligt både Malm och Tainter var det snarare det faktum att Påskön drogs in världsystemen som lade grunden för nedgången, än dess påstådda isolation. Tainter skriver:

"Many of the most dramatic elements of Diamond´s  'scary parable' may have been set in motion by European contact (Rainbird 2002), perhaps between the visits of Roggeven and Cook [1722 resp. 1774 MW]. Alternatively, much of the devastations of Easter Island's people and culture may have occured in the latter half of the 19th century, when there were Peruvian slave raids and wholesale transfer of much of the population to South America" s. 351

Påskön är alltså en dålig metafor för jorden. Om vi ska förutsäga jordens undergång utifrån Påsköexemplet måste vi tänka oss en utomjordsinvasion från en starkare makt, menar Thomas Malm. Men likafullt är det så många som gillar metaforen att den fortsätter att användas. Jag får allt svårare att förstå varför så många vettiga forskare, trots att de är medvetena om kritiken mot Diamond, ändå ger honom och hans Påskö-exempel en så pass stor plats i sitt tänkande och skrivande. Som Tainter påpekar så har de forskare,  som studerar mljö och samhälle i ett historiskt perspektiv, i dagens krisdominerade tankevärld,  ett allt större ansvar för att göra bra akademiskt arbete och inte falla för de enkla men falska tolkningarna, hur politiskt motiverade vi än kan tycka att de är. Risken finns ofta -- som i Påsköexemplet -- att vi då missar de verkliga orsakerna till kriser i samhälle och miljö.

• Författare: Mats Widgren ·
• 09:34
• Kategori: Global miljöhistoria
• · Kommentera

Som den flitige bloggläsaren förstått håller jag på med en slags retro-aktivitet, dvs jag rotar i mina egna fossiliserade forskningsresultat från äldre tid och ser hur de håller i dag. Jag minns när DN-kåsören Bo Åkermark fått syn på Leif Grens skrift "FOSSIL ÅKERMARK". Han kände sig personligen utpekad och noterade detta på Namn-och-Nytt sidan. FOSSIL WIDGREN?

Två skrifter med 90-talssynteser av fossil åkermark är nu så fossila att det gäller inte längre går att få tag på.

Andra upplagan av Welinder, Pedersen och Widgrens Det svenska jordbrukets historia band 1, (från 2004) gick på rean men en liten restupplaga köpte vi fri från makulaturtuggens gap och en del av den säljs på Kulturgeografiska institutionens kompendieförsäljning.

Jag upptäckte också efter en fråga från en annan fossil på en av öarna därute i Östersjön (Tack Danne!) att ett av förarbetena -- Fossila landskap som gavs ut som Kulturgeografiskt seminarium  1/1997 är så gott som slut. I går pusslade jag ihop en pdf-version av en återfunnen wordfil och lite skannade delar från ett biblioteksex som jag lånat. Den är nu tillgänglig via min hemsida: Fossila landskap.

Fossil skannad karta.... i bättre skick om du klickar här . Men innehållet kan inte tyvärr inte uppdateras med ett klick. Framförallt så har man gjort många nya fynd av bandparcellerad åkermark i Halland, och den kan dateras till järnålderns slut och tidig medeltid.

• Författare: Mats Widgren ·
• 16:22
• Kategori: Alla
• · 1 kommentar
• · Kommentera

Innan jag presenterar lösningen på den rafflande "cliffhangern" i min blog om Stensträngsystemens datering 2 kommer här en exkurs om vikten av att inventera och detaljinmäta stensträngssystem och andra fossila odlingslandskap. 

Uppdragsarkeologin syndar (av historiska? skäl) regelmässigt mot detta och det händer alltför ofta att man ger sig på att förstöra sitt källmaterial genom provschakt i samband med arkeologiska förundersökningar innan man först dokumenterat och analyserat vad som kan ses ovan mark.

En analytiskt inriktad inventering och detaljinmätning mellan snösmältning och lövsprickning, är fortfarande en grovt underskattad arbetsmetod.

I början av fältsäsongen pickar tofsvipan runt på åkrarna och vintern gör kanske ett sista försök och lägger ett tunt lager aprilsnö över fjolårsgräset. När aprilsnön sedan förångas i solen, kan de fossila formerna i lyckosamma fall komma att framträda än tydligare med snörader i svackorna. Mot slutet fältperioden blommar vitsipporna och det blir så varmt att fleecejackor hängs av på något träd. Man glömmer bort vilket och måste ta stensträngskartan till hjälp för att hitta var man varit under dagen.

Vad har då denna naturlyrik att göra med rubrikens ord om respekt och plundring?

De syftar på några analytiska begrepp, som verkar cirkulera som en skags muntlig hantverkstradition bland landskapsarkeologer och historisk geografer, men ännu inte gjort något rejält insteg i uppdragsarkeologin. Jag lärde dem på 1980-talet av Andrew Fleming, när vi strövade runt i Sjuhäradsbygdens system av fossil åkermark, men kan inte dra mig till minnes att jag sett dem klart beskrivna i text. Tankegången bygger på att karaktäristiska linjära former i landskapet, förr eller senare, stöter på andra former, som kan vara lättare att datera. I bästa fall råder ett tydligt stratigrafiskt förhållande av över- eller underlagring. Men även när ett sådant stratigrafiskt förhållande inte råder kan man i många fall dra slutsatser om de olika formernas relativa kronologi.

En linjär form kan exempelvis respektera andra former. Så kan t.ex. vara fallet om en stensträng gör en böj runt en grav, trots att det verkar ha varit mer praktiskt att anlägga stenmuren rakt över graven.

En linjär form kan å andra sidan vara ”oblivious” (Eng.) i förhållande till en annan form. Det innebär att den är ”okunnig om” eller ignorerar den äldre formen. Det kan t.ex. vara fallet när en stensträng inte överlagrar, men dock ligger så nära ett röjningsröse att röjningsröset inte längre kan fyllas på från alla håll. Eller att en ny refug i gatan ligger så nära ett gammalt spårvagnsspår (utan att överlagra det)  att de inte kan ha fungerat samtidigt.

Slutligen kan förhållandet mellan olika element i landskapet präglas av plundring. Man kan ha tagit material från en grav för att konstruera en stenmur. Eller, man har vid anläggandet av ett gravfält röjt undan och kanske t.o.m. utnyttjat stenarna i en stenmur eller en fägata. Ett tydligt exempel på detta finns vid gravfältet i Alvestad i Skärkind (se detaljinmätning i Widgren 1983:102).

De slutsatser som kan dras av sådana samband ska naturligtvis hanteras med försiktighet. Slutledningsmetoden kan, som så många andra arkeologiska slutledningar, ses som ett exempel på  abduktion. Man utnyttjar ett enskild fall för att resonera om de mest sannolika processer som kan ha lett fram till det observerade. Det intressanta med stensträngssystem och andra karaktäristiska linjära former i landskapet är att det ofta går att samla en stor mängd av fall  - om man alltså tar sig tid mellan snösmälting och lövsprickning och har både hjärnan och stövlarna med sig).

Detta sätt att hantera relativ kronologi är inte begränsat till stensträngar. Ett sätt att börja öva sin iakttagelseförmåga är att börja med gamla järnvägsbankar -- eller varför inte industrispår i Värtahamnen. Det senare gjorde Patrik Nordström i sina berättelser om övergivanden -- i en bok om bronsåldern (!).

• Författare: Mats Widgren ·
• 11:38
• Kategori: Järnålderslandskap
• · 2 kommentarer
• · Kommentera

När man i denna blog kategoriserar ett blogginlägg efter att det lagts ut ändras urladressen till bloggen. Jag har begått dumheten att kategorisera en del blogginlägg efter att de redan lagts ut. Det innebär att tidigare länkar till dem inte fungerar och att intressanta kommentarer från läsare försvunnit. Jag har försökt att rätta till detta (genom att avkategorisera dessa inlägg) och hoppas att kommentarerna nu är tillbaka. Mitt halvdana kategorisystem fungerar nu alltså som en halvdant sorterad bokhylla där det mesta trots allt ligger i kronologisk ordning...

• Författare: Mats Widgren ·
• 10:15
• Kategori: Alla
• · Kommentera